Spela för mig Zorba

En bok som jag tror de flesta känner till, på grund av filmen och musiken, men som kanske inte så många har läst. Med min faiblesse för Grekland har det stört mig en smula att ha den oläst, men nu så.

Berättaren, en ung boklig man med författarambitioner, träffar den äldre Alexis Zorba på ett café i Pireus, där han väntar på en båt hem till Kreta. Ta mig med! säger Zorba. "Författaren" har en kolgruva på Kreta och han lejer Zorba som förman. Vänskapen mellan dessa omaka två utvecklas alltmedan gruvbrytning och byliv pågår. En underbar, mustig historia med mycket existentiella funderingar - nå nå, inte låta sig skrämmas! - från bådas sida. En fantastisk bok!

Enligt uppgift var Kazantzakis påtänkt för Nobelpriset i åratal, och han ska ha förlorat det till Camus 1957 med bara någon röst. Hade han inte dött samma år är det inte otroligt att han fått det. Hans mest kända roman förutom denna är Kristi sista frestelse, som jag tänker försöka ta mig an under hösten. Den har filmatiserats i regi av Scorsese med Willem Dafoe som Jesus och Harvey Keitel som Judas och jag tror faktiskt att jag har sett den för länge sedan. Brukar den inte visas under påsken förresten? - undrar hon som ingen tv har.

Månadens språk för juni var grekiska och det här var mitt val - bland annat.

Slaget om Troja

Inledning: Jag var femton år och förälskad i min lärarinna. Året var 1945 i början av april. Min by hade varit ockuperad av den tyska armén sedan 1941, liksom hela Grekland. Under dessa år fungerade skolan inte alls. De två lärarna - en av dem var min far - hade förts bort av tyskarna och det kom ingen ersättare.

Jag gillar Kallifatides, jag gillar Grekland och jag gillar de grekiska sagorna och myterna. Det var därför inte mycket att tveka om när den här boken kom ut. Den skulle jag läsa. Kallifatides skriver i efterordet att boken är hans sätt att göra Iliaden mer tillgänglig för gemene man, som inte riktigt ids ta itu med självaste Homeros, som kräver en del av läsaren. Kräver det som den moderna människan ofta inte är villig att offra. Nå, jag har ju faktiskt tänkt läsa Iliaden i år, eftet att ha börjat på Odysséen och funnit att den inte alls var så svårtillgänglig som jag trott. Tyvärr glömde jag ju boken på planet och valde att skaffa ett ex av Iliaden istället, för att börja från början.

Jo det kom ju en lärare till slut, den Fröken som bokens jag förälskar sig i. Livet i byn under tysk ockupation skildras omväxlande med berättelsen om kriget mot Troja.

När bomberna faller över den grekiska byn under andra världskriget tar lärarinnan med sig skolbarnen till en skyddande grotta. Där berättar hon för dem om ett annat krig - om hur grekerna belägrade Troja. Eller med Homeros ord: hur akajerna belägrade Ilion. 

Dag efter dag berättar hon om hur akajerna lider av törst, värme och hemlängtan och hur motståndarna möts - här mot här, man mot man. Huvuden flyger, hjälmar klyvs, blodet rinner.

Och allting hade börjat när prins Paris från Troja blev förälskad i akajernas kung Menelaos hustru, den vackra Helena, som rymde med honom till Troja. Nu står Helena vid stadsmuren för att se när förföraren Paris och den bedragne maken Menelaos ska mötas i strid. Hur det än slutar blir det hon som förlorar.

Ja, inte bara Helena förlorar hur det än slutar. Alla förlorar. Precis som i alla krig finns egentligen bara förlorare. I mina ögon den starkaste antikrigsdikt som skrivits säger Kallifatides i slutordet.

Årets första bok i Tema Grekland

Teman 2019

Jag har tänkt att jag ska ha någon form av tema(n) varje år, någonting jag fördjupar mig i lite extra. Nu har jag valt två för 2019: Bibeln och Grekland.

BIBELN
Hur länge har jag tänkt att jag ska läsa Bibeln? Säkert 40 år eller närapå. Inte sjutton har det blivit av. Jag tror att felet är att jag börjat från början och tänkt att jag ska läsa från pärm till pärm. Men jag har tröttnat ur på alla ättelängder och på Jahves (eller snarare hans uttolkares) tjat om att gör du si så ska du DÖ och gör du så så ska du DÖ och den som gör ditt ska DÖ och den som gör datt ska DÖ och, herregud, finns det någon kvar längre eller har alla DÖtt? Nu tänkte jag att jag ska ändra grepp och satsa på en bok i taget och de behöver inte läsas i ordning. Nej, jag kanske inte hinner med hela Bibeln under året. Då är det så. Men om jag läser några av böckerna i alla fall.

Bibeln är trots allt grunden till vår (kultur)historia under de senaste 1000 åren. Och jag blir mer och mer imponerad av kristendomen för varje år. Nej, inte över korståg, katolska pedofilpräster, 'kvinnan tige i församlingen' etc utan av det grundläggande: varje individs ovillkorliga värde. Och detta sett mot bakgrund av den tid då kristendomen uppstod och anamades. Kristendomen idag ter väl sig knappast imponerande, men nu har vi ju skördat frukterna av det den bringade oss och ser dem som självklara. Lite som med socialdemokratin. Hur imponerande är Socialdemokraterna idag? Idag när vi redan skördat frukterna. Men hur såg det ut för 100 år sedan och vart har Socialdemokratin fört oss? Det är så lätt att ta saker för givna. Nej, jag röstar inte på Socialdemokraterna, men jag är väl medveten om vad de gjort för vårt land.

Egentligen skulle jag velat vara med i en Bibelstudiegrupp, fast en med social-historisk-litterär inriktning. Det skulle vara oerhört intressant.

GREKLAND
Jo, jag älskar Grekland. På ett tämligen oromantiskt plan, vill jag påstå. Jag kan bli helt galen på greker och Grekland, jag lovar! Men icke desto mindre... Som med mina barn; jag älskar dem tusen miljoner stjärnskott, men satan i gatan vad jag kan bli trött och less på dem.

Kärleken till Grekland började med de grekiska sagorna. Därefter kärlek till den grekiska jag hörde, företrädesvis manliga, grekiska invandrare tala på caféer runtom Stockholm. Så enkelt! Grekiska är i mina öron världens vackraste språk. En gång i tiden hade jag långt gångna planer på att bosätta mig i Aten, men saker kom emellan.

Jag började - som tidigar nämnt - att läsa Odysséen på min och Drakungens rundresa i Klassiska Grekland och förvånades över hur lättillgänglig den trots allt var. Men så glömde jag den på planet. Det känns ju rimligare att börja från början, så nu har jag skaffat mig ett ex av Iliaden. Därtill Kallifatides Slaget om Troja och  Iliaden - en cover av Dimitrios Iordanoglou (som uppenbarligen är svensk, ha ha, jag trodde att den var översatt. Men det spelar ingen roll - Kallifatides är ju också svensk - bara lite oväntat). Jag har också några böcker om Bysans på lut, liksom ett drama av Sofokles och en diktsamling av Nikos Dimou. Och så lite annat smått och gott som vi får se om jag hinner med.