Jorden runt på 100 böcker - kvar 2025

 

Det har gått segt med utmaningen Jorden runt på 100 böcker det senaste. Och naturligtvis är det ju så att de "lätta" länderna bockar man av rätt snabbt - jag tror att jag klämde 25 första året - och sedan tar det längre tid med de andra. 

2025 vill jag lägga lite extra fokus på att pricka av böcker på listan. Dessvärre innebär det nästan uteslutande att jag måste l ä s a, för det är rätt begränsat vad som finns inläst när det gäller världslitteratur. 

Här är de länder jag har kvar att pricka av. Jag tänker att det blir lite lättare för mig att överblicka när jag har den här listan att titta på.

Nej, fyra titlar på ett år var ju inte mycket att skryta över - men så var ju 2025 ett riktigt jävla skitår

Afghanistan
Algeriet
Angola
Bolivia
Bosnien Hercegovina
Botswana
Cypern
Estland
Etiopien
Filippinerna
Förenade Arabemiraten
Georgien
Guatemala
Haiti
Irak
Iran  The Blind Owl - Sadegh Hedayat 
Israel
Jamaica A Brief History of Seven Killings - Marlon James
Jemen
Jordanien
Kambodja
Kenya
Kuba
Kuwait
Laos
Libanon
Litauen
Mauritius
Moldavien
Monaco
Mongoliet 
Montenegro
Myanmar
Nicaragua
Nordkorea  Nio år på flykt från helvetet - Eunsun Kim
Pakistan
Paraguay
Portugal
Saudiarabien
Schweiz
Serbien
Slovakien
Slovenien
Sri Lanka  Nätter utan mina bröder - V V Ganeshananthan 
Syrien
Tjeckien
Tunisien
Ukraina
Uruguay
Venezuela
Vitryssland

Sändebudet

 

I en närliggande framtid, i efterdyningarna av en stor katastrof, har Japan isolerat sig från omvärlden. Barnen är så svaga att de knappt kan gå, medan de äldre tycks odödliga. Här lever pojken Mumei med sin gammelmorfar Yoshiro. Mumei är sjuklig och svag, men ändå omgivningens ljus och hopp.

Sändebudet är en utochinvänd dystopi, oväntat rolig och optimistisk. Det är en roman som ingen annan än Yoko Tawada som av New York Times hyllats för sin "magnifika märklighet" hade kunnat skriva.

Det här är en prisad och på senare tid ganska omtalad bok och eftersom jag har en faiblesse för Japan lockade den mig verkligen. Men näe... jag satt hela tiden och väntade på att det skulle ta fart, att något skulle hända - och då menar jag inte i action-bemärkelse, bara att det skulle finnas något slags driv framåt. Och jag läste och läste och plötsligt var den slut. Och jag fattade verkligen, verkligen ingenting. Och jag kände mig så urbota korkad. Och nu måste jag googla lite och se vad andra har tyckt...

Yoko Tawada lever i Tyskland och skriver omväxlande på tyska och japanska. Just den här boken är skriven på japanska och eftersom den också utspelar sig i Japan, så tycker jag att den kan duga för Jorden runt på 100 böcker.

Och med detta inlägg är jag äntligen i kapp med mina lästa böcker, kors i taket!

Änkan som vägrade dö

 

Somlata är ung när hon gifter in sig i en fin bengalisk familj. Hela släkten Mitra bor tillsammans i ett stort vackert hus, och för att upprätthålla den lyxiga standarden säljer de av sitt guld och sina ägodelar en efter en.

När den bitska matriarken Pishima plötsligt dör är Somlata den som hittar henne. På något märkligt vis verkar den döda tala till henne och berätta i förtroende var hennes smyckeskrin finns gömt. Hon kräver också att Somlata ska gömma guldet för resten av släkten. Och trots att Pishima är död är det som om hon ändå fortsätter styra släkten från andra sidan. Hemligheter kommer upp till ytan, festmåltider blir på oväntade sätt förstörda, inget går familjens väg. Och när de nästan har blivit utblottade är det upp till Somlata att lösa allt.

Änkan som vägrade dö är en underhållande berättelse om tre generationer kvinnor i familjen Mitra, ett smyckeskrin och en släkt på ruinens brant.

Det här var en riktigt charmig liten bok med inslag av magisk realism, vilket jag ju gillar. Mukhopadhyay kommer från Bangladesh och därmed kunde jag pricka av det landet i Jorden runt på 100 böcker. Kul att Piratförlaget har givit ut denna bok.