The Snow Child

Jag fann den här på Storytel när jag letade runt bland titlarna. Jag föll direkt för omslaget: natt, snöflingor, vinter, björkstammar, saga...

A bewitching tale of heartbreak and hope set in 1920s Alaska, Eowyn Ivey's THE SNOW CHILD was a top ten bestseller in hardback and paperback, and went on to be a Finalist for the Pulitzer Prize. 

Alaska, the 1920s. Jack and Mabel have staked everything on a fresh start in a remote homestead, but the wilderness is a stark place, and Mabel is haunted by the baby she lost many years before. When a little girl appears mysteriously on their land, each is filled with wonder, but also foreboding: is she what she seems, and can they find room in their hearts for her? Written with the clarity and vividness of the Russian fairy tale from which it takes its inspiration, The Snow Child is an instant classic.

Ja, och så var det ju det där med Alaska, remote homestead och wilderness när jag läste "baksidestexten". Hur skulle jag kunna motstå?

Och det var ju bra att jag inte kunde det, motstå, för jag tyckte verkligen jättemycket om den. Jag lyssnade klart på den igår natt - jo, jag borde ha lagt mig att sova, ni vet hur det är - och den sitter liksom kvar i magen. Ni vet vad jag menar.

Hett i hyllan #11

Ja, då var det torsdag igen och dags för Hett i hyllan som utgår från Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan och samlat damm i en halv evighet men som förtjänar att komma fram i ljuset.

Jag läser om Kate Morton i var och varannan blogg, en författare jag aaaldrig hört taaalas om. Och när jag hjärntvättats (hjärnsmorts) tillräckligt många gånger blir jag nyfiken och börjar googla och... *host*

Ser man på! Det är naturligtvis trädgård jag fallit för. I hyllan finns gamla trädgårdar, gömda och glömda, hemliga, ryska och you name it trädgårdar. Jag kan liksom inte stå emot när trädgård ingår i titeln.

Jag blev lite förskräckt när jag slog upp den, texten är pytteliten och marginalerna obefintliga. Men hur jag avskyr böcker utan marginaler! Kanske för att det ofta gör texten för bred för att den ska vara gott läsbar. Det där med läsbarhet är ett ofta försummat ämne, trots att det är beforskat. Kanske inte främst i bokvärlden, men definitivt i studievärlden - där jag tillbringat ansenlig del av mitt liv. Läsbarhet borde vara ett obligatoriskt ämne för lärare och läras ut i alla skolor. Så, nu har tant rutit.

Hur som helst, jag provläste första sidan och det funkade bra trots allt och dessutom blev jag nyfiken. Ska nog ta tag i den snart.

Spela för mig Zorba

En bok som jag tror de flesta känner till, på grund av filmen och musiken, men som kanske inte så många har läst. Med min faiblesse för Grekland har det stört mig en smula att ha den oläst, men nu så.

Berättaren, en ung boklig man med författarambitioner, träffar den äldre Alexis Zorba på ett café i Pireus, där han väntar på en båt hem till Kreta. Ta mig med! säger Zorba. "Författaren" har en kolgruva på Kreta och han lejer Zorba som förman. Vänskapen mellan dessa omaka två utvecklas alltmedan gruvbrytning och byliv pågår. En underbar, mustig historia med mycket existentiella funderingar - nå nå, inte låta sig skrämmas! - från bådas sida. En fantastisk bok!

Enligt uppgift var Kazantzakis påtänkt för Nobelpriset i åratal, och han ska ha förlorat det till Camus 1957 med bara någon röst. Hade han inte dött samma år är det inte otroligt att han fått det. Hans mest kända roman förutom denna är Kristi sista frestelse, som jag tänker försöka ta mig an under hösten. Den har filmatiserats i regi av Scorsese med Willem Dafoe som Jesus och Harvey Keitel som Judas och jag tror faktiskt att jag har sett den för länge sedan. Brukar den inte visas under påsken förresten? - undrar hon som ingen tv har.

Månadens språk för juni var grekiska och det här var mitt val - bland annat.

Tisdagstrion - Amerikanska favoriter

Ugglan & Boken rycker in som en räddande ängel och ger oss Tisdagstrion, nu när Johanna i deckarhyllan efter lång och trogen tjänst låter sin Veckans topplista gå i graven.

Amerikanska böcker läser jag ju väldigt sällan, och de jag läser är nästan bara klassiker: Hemingway, Steinbeck, Melville... Ja, det vill säga, just nu det senaste har jag faktiskt klämt några stycken, nio närmare bestämt, på bara ett par månader. Jag tänkte att jag skulle undvika de där klassikerna, som jag jämt tjatar om, och lika så de titlar som flitigt förekommer/-it på bloggar runt om senaste tiden, som t ex Små eldar överallt, som i och för sig är väldigt bra, och försöka prestera något lite "nytt".

Den här boken lyssnade jag på ganska nyligen och den var en glad överraskning. Egentligen en ungdomsbok, 12-15 år anger Bokus. Här träffar läsaren den otursförföljde Stanley Yelnats. Han är oskyldigt anklagad. Dömd att gräva hål i en torr, öde öken. Det är verkligen inte lätt att vara Stanley. Ett hål om dagen är ett mångfacetterat mysterium med en stor portion svart humor. En riktigt charmig bok, den har lite av allt. 

Som jag älskade WondLa-serien! Jag läste den för min äldste för några år sedan och tyckte att den var helt fantastisk. Di Terlizzi är väl mest känd för Spiderwickböckerna annars. De är också väldigt bra. Om sanningen ska fram har Eva Nio under sitt 12-åriga liv inte träffat någon annan människa. Hon har levt hela sitt liv i en underjordisk värld där en robot, Modr, tagit hand om henne, och varit som en mor för henne. Men saker ändras drastiskt när Evas underjordiska boning brutalt förstörs och hon tvingas fly för sitt liv. Hon upptäcker snart att hon verkar vara den enda människan på denna främmande planet. Eva sätter sitt hopp till en bild hon hittar föreställande en flicka, en robot och en människa med texten WondLa. Hon ska hitta WondLa. Men på sin väg kommer hon att möta både fiender och vänner, de mest konstiga varelser och underliga landskap. Och jakten har bara börjat... (En flicka och en människa? Eh... Nåja!). Följande delar heter Kampen för WondLa och Striden om WondLa. Även denna klassad som barn-ungdomsbok.

Jag har nog bara läst ett par titlar av Oates. Den andra var väl inte så mycket att hänga i julgran, men den här var riktigt, riktigt bra. Inspirerad av tragedin/skandalen då senator Ted Kennedy körde av vägen ner i ett träsk. I bilen fanns även Mary Jo Kopechne. Han tog sig ur, hon drunknade. Mörkt vatten utspelar sig 1991 och här är det offret som kommer till tals. Intensiv och nervig.

En smakebit på søndag - Spela för mig Zorba

Idag utgår smakebiten från Betraktninger.

"Kom hit", säger han till den med allvarlig röst, "kom hit, förtappade själ!"
Och så börjar förhöret. Själen faller till Guds fötter. -"Nåd", ropar den, "jag har syndat!" Och den börjar tala om alla sina synder. Den pratar och det blir inget slut. Gud tycker det är tråkigt och gäspar. - "Tyst", säger han, "du spräcker sönder öronen på mig!" Och paff! så tar han ett tag i svampen och suddar bort alla synderna. "In med dig i paradiset!" säger han. "Petros, ta hand om den här stackaren också!"
För du skall veta, Gud är en förnäm herre, och det förnäma sättet, det är att förlåta.

Zorbas tankar om Gud och synd.

Jag har länge velat läsa den och nu när Månadens språk är grekiska har det äntligen blivit av. Det har gått lite segt - jag började med den redan i midsomras - inte för att boken är dålig, men det blev så att jag stack emellan med Rövarna i Skuleskogen, som kändes så passande att läsa uppe i buan, och lite grekiska tragedier och grekisk poesi.

Inte så länge sedan jag delade denna, men här kommer den igen:

TBR juli

Ny månad och det är lite som nyårsafton, ett tomt blad att fylla. Jag kan känna mig helt euforisk när jag planerar in vilka böcker jag ska läsa och ljudböcker jag ska lyssna på.

Eftersom jag tyckte så himla mycket om Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer så har jag varit på bibblan och lånat fortsättningen, Ett barn av alla folk. För jag vill naturligtvis veta hur det går för Minke och de andra.

Månadens språk är kurdiska och på bokrean fann jag denna.

En svensk klassiker, sådan som jag känner att man bör ha läst. I min egen utmaning Förkovran finns denna liksom de följande delarna - Kyrkbröllop och Kungens rosor - och jag ser fram emot att läsa dem. Kanske blir det inte alla tre under juli, men jag ska börja i alla fall.

Det har blivit lite dåligt läst i utmaningen 3x3, trots att det är böcker som jag verkligen vill och längtar efter att läsa. Böckerna om Mma Ramotswe är ju lättlästa och trevliga och jag borde kunna klämma en i juli, tänker jag. Kanske när jag åker på semester med ungarna. Då må det vara något lättillgängligt om det ska funka.

Hur många gånger har jag sagt att jag ska läsa Desirada? Gah! Ska det nu äntligen bli av? Spänningen är oliiidlig ;) Ingår även den i 3x3.


Ja, och så ska jag få till en hyllvärmare också. Vi får se vilken jag väljer.


Och så ljudböckerna:

Jag ska lyssna klart på The Snow Child av Eowyn Ivey. Vet inte riktigt vad som tagit åt mig, amerikanska bestsellers brukar ju inte vara min grej, men nu är jag visst igång. Titel och omslag drog naturligtvis till sig min blick - snö, vinter, saga. För även om jag inte riktigt gillar vintern längre, så lockas jag fortfarande av den både i ord och bild. Utspelar sig i Alaska, bara det liksom :)

Nina Wähäs Testamente kom i dagarna som ljudbok på Storytel.

Marit Kaplas intervjubok Osebol låter ju hur intressant som helst. Säkert omslaget jag reagerade på när jag fann den på Storytel. Stjärnhimlen är ytterligare något som drar min blick till sig.

Camus Pesten blir sannolikt mitt val av klassiker för 6 klassiker på 6 månader - del 4.

Mera sagobetonat: The Bear and the Nightingale av Katherine Arden. En medeltida by i norra Ryssland. Inspirerad av rysk folklore. Det låter något! Första delen i en serie på tre har jag just googlat mig till. Snö och stjärnor här med :)

Alla Torgny Lindgrens publicerade noveller - och några till. En del av dem lär jag redan ha läst, men det spelar ju ingen roll. Jag liksom behöver lyssna på Lindgren. Hans inläsningar är bland det mest fantastiska jag vet.


Mycket nord och tassemarker här bland ljudböckerna :)

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

 

Jodå, nu har jag äntligen läst Nils Holgersson. Det var ett stycke där i början någonstans då jag tyckte att den var lite tradig, men på det stora taget riktigt, riktigt bra. I boken blandas berättelsen om Nils och gässens färd med geografisk info, berättelser och sägner, bland annat om hur landskapen kommit till och fått sitt utseende. Nog märks det att det är ett Sverige för 100 år sedan som beskrivs:

Så gick vi då alla tjugu vägen åt Falun. Vi brukade gå tre eller fyra mil om da'n, och till Stockholm kom vi på sju dar. Det var annat, det, än att få sätta sig på tåget, som kullorna nu gör, och bara åka dit så orimligt bekvämt på en åtta, nie timmar.

Det var på snälltågens tid det ja, det gick väldigt schnell då :) Vad tar det nu? 2½ timma?

Kapitlet där Selma berättar om sin barndom och hur boken kom till gillade jag särskilt.

Jag antar att det är allom bekant vad boken handlar om, men jag klistrar ändå in infot.

Romanen var ursprungligen skriven som läsebok i svensk geografi och ingick i serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor. Trots att den var tänkt som läsebok i inrikesgeografi har boken översatts till många språk. Boken var även den svenska barnbok som, ända tills Astrid Lindgrens stora succé Pippi Långstrump översatts till flest språk, över 60 st. Sagan handlar om Nils Holgersson, en pojke som blir förvandlad till en pyssling och som på ryggen av en gås får resa genom hela Sverige. Resan började, enligt historien, den 20 mars år 1898 och slutade då Nils kom hem till Västra Vemmenhög den 8 november samma år. Gåskarlen heter Mårten och är en vit tamgås som bestämmer sig för att slå följe med de gråa vildgässen. Ledargåsen heter Akka, med namn av det lappländska bergsmassivet med samma namn. Berättelsen lockade snabbt läsare ur alla generationer. Med suverän berättarkonst förenar den sagans fabulering med syftet att ge kunskap om Sverige och blir också en hyllning till arbetet och den goda viljan

Boken var mitt val av klassiker för juni i 6 klassiker på 6 månader - del 3 och jag är verkligen glad att jag har läst den.