Månadens språk är finska

Ny månad, nytt språk. Denna gång är det finska. När jag gick och funderade på vad det finns för finska författare att lägga upp här som inspiration fick jag ihop en hel massa - bara för att inse att ganska många av dem ju skriver på svenska. I själva verket verkar det inte vara så hejans mycket litteratur som översätts från finska. Åtminstone inte med tanke på att det är vårt grannland. Jag insåg det om inte annat när jag skulle försöka hitta någon bok som tilldelats Finlandiapriset till min utmaning Prisat. 

Nå väl, här följer lite inspiration. Kanske finns det något som lockar även om man inte är med i Månadens språk.

Mirakelvattnet

 

När Johanna föds sitter farfar och syr på en arbetsskjorta, och sticker sig blodig i förskräckelsen över hennes häftiga livsskrik. Farfar låter henne inte glömma att Johanna och han hör ihop. Men farfar dör och Johanna blir ensam och utan hjärta.

Johanna är aldrig en som det är lätt att tycka om, men när hon låter ett barn drunkna förseglas hennes öde. Hon fortsätter finnas, hon får tjänst, hon görs med barn och blir fru, men allt är som på nåder. De man älskat försvinner för evigt, de man vill undvika går igen, och det man inte orkar bära lägger sig på en. Det vet den vuxna Johanna i Löfvik vid Östra Kyrksundet, mirakelvattnet som väntar på att få dränka och döpa.

En berättelse om ett helt kvinnoliv på Åland under förra sekelskiftet. Det finns de som skulle brodera ut den här historien till 500+ sidor. Karlsson klarar galant att berätta Johannas livshistoria på 200 utan att det känns snålt tilltaget. Jag tycker om hennes sätt att skriva som både är poetiskt och sparsmakat på samma gång. Ytterligare två ljudböcker av Carina Karlsson finns nu att tillgå på Storytel: Algot och Märket. Dem ska jag lyssna på.

Mirakelvattnet nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2016 och passar därmed in i Förkovran.

Nära ögat

Wisława Szymborska är inte bara min favoritpoet utan en av mina favoritförfattare överhuvudtaget. Den här lilla boken har stått i min hylla ett tag - jag minns inte riktigt varifrån den kommer - och jag begriper inte varför jag inte har läst den förr. Varför läser jag inte Szymborska typ hela tiden? Jag har en samlingsvolym som jag inte ens läst än - ja, en hel del har jag väl läst i andra sammanhang, men ändå. Jag tror att jag ska lägga den bredvid sängen och läsa åtminstone en dikt per dag. Ja, helt kravlöst då. Ibland orkar man inte läsa en rad, ibland blir det mycket läst innan man somnar. Det viktiga är att hon finns där hela tiden. Det är hon värd. Det är jag värd.

De sju systrarna

 

Den här boken har jag länge varit sugen på att läsa eftersom det är så väldigt många som tycker så väldigt mycket om serien. Jag har mötts av lovord i var och varannan blogg jag läst. 

Början var lite väl storslaget sagoaktig tyckte jag, men jag bestämde mig för att acceptera det eftersom själva storyn verkade rätt lovande. Men käre värld vilken pekoral! Klichéer och floskler så långt ögat når, konstigt använda ord, en dialog som tarvar skämskudde och total renons på trovärdighet.

Jag tittade på henne och önskade att jag kunde vara lika lugn som hon verkade när det gällde den här paradoxen med mystiska dödsfall och avslöjade födelseplatser.

Exakt vad är en paradox med 'mystiska dödsfall' och 'avslöjade födelseplatser'?

Det fanns inga tvivel om att han hade uppmuntrat mig att välja portugisiska som ett av språken och jag mindes att jag hade haft lika lätt att lära mig det som mitt modersmål franska.

Nä, man lär sig inte ett andraspråk i mer eller mindre vuxen ålder som man lär sig sitt modersmål. Dessutom kommer man inte ihåg hur man lärde sig sitt modersmål.

Den felfria hyn som uppe i bergen hade mörknat till en djupt glödande bronsfärg bara hon fick en strimma sol på sig - Signora Santos hade gång på gång förmanat henne att hålla sig borta från solen - framhävde hennes tjocka mörka lockar och enorma bruna ögon som talade om passionerade toscanska nätter bland kullarna i hennes riktiga hemland. Hennes fylliga läppar antydde en sensuell natur och hennes bröst protesterade dagligen när de blev instängda i en hård och stel korsett. När L varje morgon kämpade med spännena i ryggen som strävade efter att tämja alla yttre tecken på kvinnlighet kände Belle ofta att det hopsnörda klädesplagget var en perfekt metafor för hennes eget liv. Hon var som ett vilt djur, fyllt av eld och passion, fångat i en bur.

Det är så pinsamt så jag rodnar.

Nej, jag ångrar inte att jag läste boken, jag var ju väldigt nyfiken på den. Och det hade ju varit lite kul att höra var de andra fem systrarna kom ifrån, men nej, det blir inga fler systrar för mig. 

Och förlåt, alla ni som älskar serien, jag hoppas att jag inte sårat era känslor!

Helgfrågan vecka 7

Helgen stundar och Mias helgfrågor är upplagda:

Vilken bok önskar du dig i födelsepresent?

Jag önskar mig Vildhjärtas (Maria Westerbergs) senaste bok Som om skogen växte på träd.

I och för sig önskar jag mig hennes näst senaste bok, Hjärtklappning, också. Jag har bara den första.

När jag hade hört hennes Sommarprogram 2018 funderade jag allvarligt på om jag skulle skriva och fria till henne. Men hon är gift och jag är hetero och därtill obotlig ensamvarg som egentligen inte alls vill ha någon partner. Så det blev inget frieri. Lyssna gärna på hennes sommarprogram om du inte gjort det redan.

Bonusfråga: Brukar du fira din födelsedag?

Nej, det är dåligt med det. Om jag har barnen hemma brukar jag väl försöka ordna något för deras skull, i alla fall om det är helg. För det mesta struntar jag i det. Jag är inte så bra på att fira, ordna kalas och sådant.

Hett i hyllan #35

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i bokhyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram och dammas av.

Nick Halloway ser fram emot en riktigt angenäm dag. En utflykt till en liten stad för att vara med om en presskonferens anordnad av ett företag inriktat på kärnkraftsforskning. En vacker flicka som ressällskap; henne tänker han först äta lunch med, sedan föreslå att de gör något annat trevligt tillsammans. En liten utvikning från vardagslivet med andra ord.

Men så blir det inte. Istället händer det egendomliga som blir inledningen till en fullständigt förändrad tillvaro för Nick. En politisk protestdemonstration leder till en explosion i anläggningen, och han förlorar medvetandet. När han vaknar till liv igen upptäcker han att han blivit osynlig - liksom allt omkring honom.

Rikets säkerhetstjänst inser omedelbart att man måste få tag på denne farlige man, men han beslutar sig för att leva lika fri som osynlig. Från olycksplatsen lyckas han bärga ett förråd av osynliga kläder och småsaker och för sedan ett kringflackande liv på klubbar och våningshotell, äter genomskinlig mat och undviker att lämna fotspår i regn och snö. Hans förföljare är honom hela tiden på spåren och kräver allt större uppfinningsrikedom för att han inte skall bli fast.

Men ensamheten jagar honom och han tar risken att bryta isoleringen i sovrumsmörkret på en fest där han deltar som objuden gäst. Där börjar den osynlige Nicks nya kärleksliv och ytterligare en fas hans extraordinära liv...

Det är en hisnande berättelse Harry Saint skapat, fenomenalt rolig och underhållande, men också full av bottnar och övertoner. Den är en gestaltning av isolering och utanförskap, av hur det känns att inte vara sedd. Men den visar också vilken skapande fantasi man kan utveckla i ett trängt läge. Och hur svår balansen mellan kravet på frihet och tvånget till ensamhet är.

Det vete sjutton hur den här boken har hamnat hos mig. Kanske är det något jag glömt att avbeställa från Månadens bok, som jag ett tag var med i, anno dazumal. Jag har haft den länge i alla fall och jag minns att min lillebror var väldigt förtjust i den i sin ungdom och läste den flera gånger - därav det något skamfilade omslaget. Kanske är det på grund av lillebrors förtjusning som jag inte riktigt förmått göra mig av med den, för jag må tillstå att jag betvivlar att jag någonsin kommer att läsa den. 

Tisdagstrion - Biblioterapi

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat alltså Biblioterapi (böcker som får mig att må bra)

Tja, med risk för att vara väldigt tjatig...

Mma Ramotswe är feelgood de lux för mig. Annars har jag, som bekant, svårt för det som vanligen benämns feelgood. Det här är nästa olästa del i serien. Den står och väntar i hyllan. 

Böcker om djur och natur får mig att må riktigt bra. Att få förundras över hur fantastisk naturen är gör mig faktiskt hög. Den här boken får stå som exempel. Den var kanske inte helt lättläst (i e lättlyssnad) - åtminstone inte inledningsvis - men ack så fascinerande. Jag har ju en faiblesse för bläckfiskar, ha ha. Den finns numera i svensk översättning: Djupsinne.

Wisława Szymborska är inte bara min favoritpoet, utan en av mina absoluta favoritförfattare överhuvudtaget. Vilket fantastiskt språk! Vilka dikter! Hon är helt enkelt enastående. Allt hon skriver berör mig. Hos andra poeter kan de vara mycket, men aldrig allt. Och Anders Bodegård, hur har han lyckats översätta henne så enastående bra? Vilken bedrift! Jag bugar mig och är dem båda evigt tacksam.