Tisdagstrion - Barnboksfavoriter

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat Barnboksfavoriter

Det finns ett gäng barnböcker som jag har tjatat väldeliga om tidigare och jag tänkte att jag skulle hoppa över dem den här gången och välja något "nytt".

Jag tänkte att jag skulle ta mig i kragen och läsa lite Augustnominerade barn- och ungdomsböcker och lånade häromveckan hem en hel hög. Den förskräckliga historien om Lilla Hon nominerades 2017. Den var överraskande sorglig, hemsk och blodig - åtminstone för att vara för barn - men jag tyckte att den var riktigt bra. Det ska finnas två uppföljare, om Lilla Han respektive Lilla Hen. Dem ska jag läsa! (9-12 år. Illustrerad)

Det här är historien om Lilla Hon, som blir utmanad av sina klasskompisar att gå upp alldeles ensam på skolans vind. Fast det är förbjudet att gå dit, för det kan hända olyckor där. Och så kanske det spökar. Men alla vet ju att spöken inte finns på riktigt. Eller ...?

Nokos överraskningskalas har jag läst för alla tre barnen och de har älskat den. Jag med. Ett av våra marsvin heter Noko efter piggsvinet i boken - inte efter energidrycken Nocco, som alla tror. Fast charmigast är jordsvinet Takadu, som väl egentligen är bokens huvudperson. Fiona Moodie kommer från Sydafrika. Jag upptäckte nu att boken nu har givits ut på nytt av En bok för alla, vårt ex är utgivet av Hjulet. Finns på bokrean för 35 kronor. Rekommenderas! (Bilderbok)

Takadu ska ordna ett överraskningskalas till Nokos födelsedag och alla är bjudna, utom den glupska hyenan som bara försöker förstöra alltihop. Ska Takadu lyckas med kalaset?

Jag hamnade mitt i ett avsnitt av Godnatt Mister Tom när den gick som radioföljetong, blev väldigt nyfiken och lånade den sedermera på biblioteket. Det var på CD-böckernas tid. Sedan hörde äldste sonen lite av den när jag spelade den i bilen, blev i sin tur nyfiken och ville höra hela boken. Han fullkomligen älskade den. 

Under andra världskriget evakueras Willie Beech från London till engelska landsbygden. Han hamnar hos Tom Oakley, en gammal enstöring, i byn Little Weirwold.

Hos Mister Tom möter Willie för första gången i sitt liv vänlighet. Han får äta sig mätt, han får kläder - och han får sova i en egen säng. Han möter snälla människor och får nya vänner. Men det lyckliga livet avbryts när hans mamma plötsligt hämtar hem honom. Dagar och veckor går utan att Mister Tom får något livstecken från Willie. Har någonting hänt honom? Till slut ger sig Mister Tom i väg till London för att söka efter Willie.

Låter kanske inte så upphetsande, men den är riktigt bra. (12-15 år)

En smakebit på søndag - Sändebudet

 

Denna vecka utgår smakebiten från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt från veckans läsning - inga spoilers!

"Det är min farbror. Han säger själv att man inte behöver några vilopauser mer när man är över hundra år. Om jag föreslår att han ska ta en paus och dricka lite te blir han arg och skäller på mig och säger 'Ungdomar nuförtiden ägnar mer tid åt vilopauser än åt arbete'".Yoshiro nickade kraftigt och svarade: "Gamla människor har i alla tider klagat på de unga. Det lär vara bra för gamlas hälsa att klaga. Det sägs att om man mäter blodtrycket på dem efter att de har talat illa om ungdomar ser man att det har sjunkit"

I en närliggande framtid, i efterdyningarna av en stor katastrof, har Japan isolerat sig från omvärlden. Barnen är så svaga att de knappt kan gå, medan de äldre tycks odödliga. Här lever pojken Mumei med sin gammelmorfar Yoshiro. Mumei är sjuklig och svag, men ändå omgivningens ljus och hopp.

Jag är lite dålig på att hålla min TBR. Helt oplanerat fick jag med mig den här från biblioteket, med två veckors lånetid. Bara att sätta igång :)

Veckans mening - vecka 12

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Visst hade Lärarinnan, Matfarbrorn och Slöjdflickan först varit alldeles otäcka och förskräckliga, men när hon sedan lärt känna dem hade de ju visat sig vara riktigt snälla - även om de luktade illa, tappade sina kroppsdelar och inte kunde sluta gråta och blöda.

Jag försöker läsa ikapp lite Augustnominerade barn- och ungdomsböcker och den här nominerades 2017. Jag tyckte att stilen kändes så bekant, men det tog ett tag innan jag kom på att det är Per Gustavsson som skrivit Prinsess- och Prinsböckerna (väldigt bra). Boken var oväntat otäck och blodig för att vara för barn, tyckte jag nog, men den var riktigt bra. Jag tyckte faktiskt jättemycket om den. 

En smakebit på søndag - Järnnätter

 

Smakebiten utgår idag från Mari på Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Och pojkarna trängde sig in i den jublande cirkeln med utsträckta halsar och smutsiga öron spretande från sina snaggade huvuden, och då såg de något äckligt. Anna Tuomi gick runt cykeln och fram till gubben som hade lett dit den, och ryktet gick snabbt bland pojkarna att det var en civilklädd polis, men någon fnös: Det är Hanski Kokkonen, mor vet, han bodde här i huset förut. Och när pojkarna tisslande och tasslande makade sina magra pojkkroppar längre in mot händelsernas centrum såg de hur Anna Tuomi pussade Hannes Kokkonen, och det var riktigt äckligt, och de som inte hann se det fick en snabb redogörelse för händelsen, och pojkarna flydde äcklat tjutande från platsen.

Järnnätter är andra delen i Sirpa Kähkönens Kuopio-serie som utspelar sig under 1900-talets första del, under krigs- och mellankrigsåren. Första heter Brudar i svart. Jag tror, tyvärr, att inga fler är översatta till svenska - än - men de är nog uppe i sju på finska. Och jag är osäker på om de finns på norska. 

Och eftersom det tydligen är Världspoesidagen idag, så kompletterar jag med en dikt från diktsamlingen jag just nu läser. 

Min hjärna är en okänd kontinent

Aldrig sedda floder grenar sig där

I obestigna berg
finns makalösa sånger ristade med tecken
som aldrig jag ska tyda

Min tid är för kort
Min pilspets alltför trubbig

Andra kommer efter

Utforskar tunnlarna
Kartlägger vävens givna sammanhang
avtäcker mönster finförgrenade
Tunnare och lättare än spindelnätens
skuggor
Pulserande av blod

När den tiden kommer är min hjärnas
kontinent sedan länge multnad
i sin omslutande skål

Och frågan om Gud lika obesvarad

Elsie Johansson var 48 år då hon debuterade som författare. Hon är kanske mest känd för trilogin om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan, Nancy). Hon fyller 90 år 1 maj. Grattis i förskott!

Veckans mening - vecka 11

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Words like cowslip and acorn were famously removed from a children's dictionary, deemd irrelevant in the digital age.

Meningen finns i The Easternmost House, som jag lyssnar på just nu. Jag har tidigare skrivit om boken The Lost Words, en väldigt vacker bok som handlar om de ord som håller på att försvinna ur barns ordförråd, ord för naturen omkring oss. 

Jag visste dock inte att Oxford University Press faktiskt har plockat bort en massa ord med naturanknytning ur sina ordböcker för barn. När jag nu googlat ser jag att Robert Macfarlane - som skrivit The Lost Words - har skrivit om detta i  Landmarks, en bok som jag faktiskt har beställt men som ännu inte har kommit. 

Jag antar att barn, i och för sig, googlar efter gullviva och ekollon om de undrar, men nog känns det ändå lite konstigt. 

Tisdagstrion - Irland

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat Irland.

Pojken i randig pyjamas är en barnbok (9-12 år) som funkar precis lika bra till vuxna. Som det mesta som skrivits om Förintelsen är den väldigt gripande. John Boyne är född i Dublin och har skrivit både för vuxna och barn. 

Står i hyllan men jag har inte läst den än. Hugo Hamilton skildrar sin barndom i Dublin under 50-talet. "Mörkt, tragiskt, varmt och roligt".

Jag läste nyligen Seamus Heanys På väg och det var trevligt. Den här står oläst i hyllan och väntar. Heaney föddes i Nordirland, men räknas icke desto mindre som irländare. Han har undervisat både på Harvard och Oxford, men dog i Dublin. Han fick Nobelpriset 1995.

Samlade verk

 

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.

"Samlade verk" är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Jag lyssnade på den här boken, men av någon anledning kan jag inte hitta någon vettig ljudboksbild att lägga upp, så det får bli ovanstående.

Jag blev nyfiken på boken redan i somras - tror jag att det var - då den vecka ut och vecka in låg på SvDs boktopplista. När den sedan vann Augustpriset så tänkte jag att det var dags att komma till skott, men uppgifter om att den skulle vara långsam och tråkig i kombination med nära 30 timmars lyssningstid gjorde att jag sköt upp det hela. Men nu så! Eller snarare då. Jag lyssnade färdigt 10:e februari enligt Goodreads.

Nej, jag tyckte inte att den var varken tråkig eller långsam, verkligen inte. Sedan är det ju det där med tegelstenar generellt; det är lite trögt och det tar längre tid att läsa en bok om 600 sidor än att läsa tre om 200. Jag vet inte varför. Kanske blir det ett annat driv i en kortare bok. 

Jag gillade den här boken. Det var fint att följa Martin genom livet, hans vänskap med Gustav alltifrån ungdomsåren, hans förhållande med den sedermera försvunna hustrun och så barnen. De är alla intressanta karaktärer, i synnerhet den försvunna hustrun/mamman. Det är sällan kvinnor beskrivs så, tycker jag, och beskrivs så utan något fördömande. 

Bra inläst av Ludvig Josephson.

Som Augustprisvinnare passar boken in i utmaningen Förkovran.