Helgfrågan - vecka 41

 

Dags för Mias helgfråga:

Vad heter den bästa tjockaste bok du läst, typ tegelsten?

Gah vad svårt! Tegelstenar är verkligen inte min grej, vilket innebär att om jag ska ta mig an en, då ska det baske mig vara något extraordinärt.

Kanske får det ändå bli denna - med föregångare och efterföljare

480 sidor ligger denna del på. Duger det? Tillsammans ligger de på närmare 1700 sidor.

Veckans kulturfråga - vecka 41

 

Enligt O ställer varje vecka en kulturfråga och denna vecka lyder den som följer

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit?

Jag har läst många böcker som utspelar sig i Afrika som jag har tyckt mycket om. Jag är ju generellt väldigt förtjust i att läsa världslitteratur. Som Linda tyckte jag väldigt mycket om Chinua Achebes Allt går sönder. Jag har också tyckt om allt jag läst av Chimamanda Ngozi Adichie - en del av hennes alster har jag lyssnat på och jag älskar hennes röst! Vidare är jag enig när det gäller J M Coetzee. Jag tyckte väldigt mycket om både Onåd och Pojkår och har fler titlar som väntar i hyllan. 

Nu tänkte jag emellertid lyfta fram en annan afrikansk författare, Mia Couto. Jag har hittills läst Under frangipaniträdet och Sjöjungfruns andra fot och blev helt fascinerad. Ett par titlar till väntar i hyllan.

 

Ena halvan av mig tycker att det känns en smula "vanvördigt" att välja en vit författare när nu Afrika får ta lite plats. Andra halvan tycker att: men vad fan, det är väl inte hudfärgen det kommer an på, det är väl det det hela handlar om. 

Mia Couto kommer från Moçambique och skriver på portugisiska. Han nominerades till Internationella Bookerpriset 2015 med Jerusalem. (Åtminstone tror jag att det var den boken)

 

 

Tisdagstrion - Blått

 

Blått är temat i Ugglan & Bokens tisdagstrio denna vecka. Det är frestande att ta med Maja Lundes Blå, men jag tror nog att någon annan gör det, så jag väljer några andra.

Jag har bara läst två titlar av Mia Couto, varav detta är den ena, men jag har fler som väntar i hyllan. Han är fantastisk.

Jag har kommit så långt att jag har skaffat mig ett ex, men jag har inte hunnit läsa. Ser mycket fram emot den.

Nä, jag har fortfarande inte kommit till skott med denna. Det är bedrövligt. Jag tror att jag kommer att tycka om den. Jag måste komma över den där första uppförsbacken bara, för lite tar det allt emot med norskan. Jag tror inte att den finns översatt, men nog ska vi klara av lite norska allesammans. 

Veckans mening - vecka 40

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Ormbunkar från Asien, begonior från Sydamerika och afrikanska violer växer och frodas glatt sida vid sida och skänker resenärer en betryggande känsla av kontakt med om världen.

Jag får KRUPP på afrikanska violer. Naturligtvis förväntar jag mig inte att översättare ska ha full koll på alla växt- och djurnamn, men så mycket måste man väl ändå fatta som att man inte bara kan direktöversätta. Hur jävla svårt kan det vara att googla? 

Saintpaulia - African violet - Violette africain

För några veckor sedan läste jag om havssvalor. Eh... havssvala? Svalor i Arktis? Mina kunskaper i franska är ytterst begränsade, men bakvägen lyckades jag komma fram till att det sannolikt var fisktärna, hirondelle de mer, som menades.

Den som drabbades av de afrikanska violerna den här gången var stackars Kim Thúy. Jag önskar verkligen att jag kunnat läsa henne i original istället.

Fem en fredag - vecka 40

Fem en fredag utgår från Elisa och veckans frågor gäller Känslostatus.

Hur mycket har du skrattat i veckan?
Betydligt mindre än jag brukar. Jag har mest förfasat mig. Kolleger som gödslar med bensodiazepiner, opioider för icke opioidkänslig smärta och PPI utan indikation (ja, ni får googla; jag är för trött just nu) och patienter som är missnöjda med a l l t, kräver hjälp - men vägrar följa en enda ordination som skulle förbättra deras situation.

När har du känt dig som sämst?
Varje morgon.

Vad har fått dig att byta humör?
Ett telefonsamtal med käraste x-et. Det hjälpte mig att få perspektiv och fick en stor tyngd att lätta från mina axlar. (Även om vi inte ska leva med varandra, så är han världens finaste)
Positiv respons från mina patienter.
Att se barnen komma nerspringande till carporten för att möta upp mig. Älskade barn! 

Vilken dag fick dig att längta till helg?
Alla. Det är tufft nu. Jag balanserar hela tiden på gränsen mot en ny utmattning, och efter en förkylning för ett par veckor sedan har jag inte återhämtat mig utan är halvt komatös.

Vad skulle du ge för betyg på veckan?
2

Jo men, det ljusnar ju där vid horisonten. Visst gör det?!

Helgfrågan - vecka 40

 

Sen torsdagskväll och det är dags för Mias helgfråga. Jag har klarat av den förhatliga storhandlingen som jag gör varannan torsdag inför att barnen ska komma på fredagen. Jag har burit och släpat på säckar med höns- och ankmat, kattmat och så all vår mat. Plus allt det andra jag köpt. Nu är jag t r ö t t.

Vad heter den bästa tunna bok du läst?
Det får nog bli Sjóns Skugga-Baldur, 128 sidor.

I april 1868 går ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när det upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen. 

Hett i hyllan #44

 

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan i en halv evighet, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen bli lästa.

En utsorterad biblioteksbok som har stått i hyllan ett bra tag. Augustnominerades 1993. Först nu inser jag att det är tredje delen i en serie. Låter ändå som något för mig. Jag gillar ju det där långsamma, lite poetiska. Kanske ska ta och leta upp första delen, Blomvattnarna. Den har jag aldrig hört talas om - förrän nu. Andra delen, Iris, Isis och skräddaren, känner jag i alla fall igen namnet på.

Vindar och ekon, ugglor och nattskärror, tulpansvamp – och kanske även i någon mån Max Regers musik – sådant är för Lauritz förunderligt, och räcker mycket långt i livet.

Men inte hur långt som helst.

Det räcker inte när han börjar bli varse att allt mänskligt tycks tillkomma honom liksom av en slump – om det över huvud taget tillkommer honom. Och att alla han älskar har någon annan som går före.

Och det räcker inte när han tröttnat på den uppgift han fått, i livet, vid orgeln, i våningen: att med förnuft och kyskhet balansera sin Broders vilda självupptagenhet.

Så: när utrymmen som inte fått möbleras börjat fyllas med möbelpjäser. När brodern och den kraftfulla lärarinnan ändå firat bröllop och hästarna måste säljas och det lilla som funnits ändå löses upp, ja, när känslan av att all trygghet är illusorisk blivit överväldigande – då betackar han sig, Lauritz, för mera av detta som han tvingats betrakta dels som ett liv, dels ett fiasko och en kränkning. Då drar han sig undan till vad som i alla fall liknar det trygga.

Han vet var det finns.