måndag 17 juni 2019
Allt jag fått lära mig
Se här, det händer att jag läser böcker som inte har 30 år på nacken. Ibland är jag någorlunda med min tid :)
På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. På somrarna hjälper hon sin mamma att koka örter och på vintrarna arbetar hon i sin pappas skrotverkstad. När hon får ett stålrör genom benet, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker familjen inte till sjukhuset, hennes mamma behandlar såren med örtomslag. Familjen är mormoner och survivalists de lever helt avskärmade från samhället. Tara är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.
Boken är den amerikanska författaren Tara Westovers internationella bästsäljare om en uppväxt där hon lär sig att förbereda sig för domedagen istället för att plugga matte och historia och umgås med andra barn. Hennes storebror blir den som kommer hem med nyheten att det finns en annan värld bortom gården en värld som kan ge henne ett helt annat liv.
Men herregud! Är det här på riktigt liksom? Helt sanslöst och fullkomligt ofattbart och det går inte att sluta läsa (lyssna). Och att inte pappa Westover sitter inburad och väl övervakad sedan länge är obegripligt. Är det verkligen på riktigt det här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smakebit på søndag - Jag tar inte farväl
Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger . Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers! Snön föll tunt. Fältet ...
Visst är det helt otroligt! Man blir så sjukt frustrerad när man läser över pappan och ena brorsan.
SvaraRadera