Tålamodets sten

Jag fortsätter att kämpa mig ikapp med att lägga upp augustis lästa böcker...

I ett krigshärjat land vakar en kvinna vid sin mans sjukbädd. Hon har övergivits av sina släktingar och måste ensam ta ansvar för sin totalförlamade make. Utanför deras hus pågår kriget för fullt, ständigt hörs explosioner och skrik. Kvinnans desperata böner ersätts gradvis av ett slags bekännelse. Nu när hennes make är oförmögen att svara vågar hon öppna sig och blotta känslor som varit inkapslade djupt inom henne.

Hon vågar ge röst åt sin frustration och smärta och hon rasar mot förtrycket i samhället som omsluter henne.

Tålamodets sten syftar på vad som på persiska heter syngué sabour, en magisk sten som man kan anförtro sina hemligheter och bikta sina synder för och i boken får den medvetslöse maken fungera som kvinnans syngué sabour. Det är en fantastisk bok, bara 144 sidor lång (Gissa varför jag plockade med den hem från bibblan! :) Världslitteratur i form av kortroman. Passar tant precis). Kanske skulle vi behöva en syngué sabour lite till mans. Jag vill minnas att jag läst att katoliker anses ha stor fördel av sin möjlighet till bikt, att de då kan avbörda sig sådant som vi andra tvingas gå och bära på och att de därför mår bättre. Så istället för biktfader, en syngué sabour till det ickekatolska folket kanske :)

Atiq Rahimi kommer ursprungligen från Afganistan, men bor numera i Frankrike. Han är författare och filmskapare. Tålamodets sten belönades med Goncourtpriset 2008. Den har filmatiserats i regi av författaren själv.

Det är något med den här filmaffischen/-omslaget som gör mig helt lycklig. Färgerna kanske.