Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.
Gah, vilken ångestframkallande bok! Klaustrofobisk var ordet. Alltså, finns det sådana kvinnor? Jag vet inte om jag ska tycka förtvivlat synd om Anna eller om jag hellre skulle vilja ge henne en fet smäll. Och Ivans jävla dotter, henne vill jag på riktigt ge en fet smäll.
Visst, boken är bra, men inte för mina stackars nerver och jag vet ju att jag inte ska läsa relationsromaner och samtidsskildringar. Det är inte min grej. För det mesta inte min grej. Men man måste ju testa ibland.
Jag lyssnade på boken i februari, 9:e anger Goodreads, för utmaningen Litteraturpristolvan. Boken belönades med Borås Tidnings debutantpris 2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar