Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.
'Vad jag pratar om när jag pratar om Handke' skulle man kanske kunna kalla detta inlägg. Eller snarare, 'vad jag gnäller om när jag gnäller om Handke'.
Ingenting mer blev sagt; en sista gång av den blanka kvinnan med båda händerna dragen mot henne, tillbakastött med ett litet skratt och nuddad av en förvånad blick, varvid hela hennes ansikte tycktes förstoras, utan särskild rörelse; den intill henne till avsked uppställde vännen i gengäld omfamnad; och äntligen själv pliktmedvetet till sängs i rummet intill i den med ens (ändå bara helt kort) iskalla natten ("postflyget", osv).
Jag var tvungen att läsa meningen åtminstone tre gånger innan jag fattade vad det stod; och nu när jag läser den igen är jag i alla fall inte säker på att jag förstår. Det är något fel med karln. Eller översättaren. Eller mig.
Du är inte ensam, jag har också försökt läsa meningen flera gånger men min hjärna får inte ihop det. ;)
SvaraRaderaEn förfärlig mening egentligen. Någon vill nog framstå som väldigt "djup".
SvaraRaderaMin hjärna sa bara "Nope!" när den försökte läsa det där :)
SvaraRadera