Wolf Hall

 

England, 1530-tal, landet är en hårsmån från katastrof. Henrik den VIII vill få påven att annullera äktenskapet med Katarina för att istället äkta Anne Boleyn och få den son som kan säkra tronen åt släkten Tudor. Thomas Cromwell blir mannen som ska ordna saken. Till varje pris.

Hilary Mantels porträtt av Cromwell, sonen till en smed som blev kungens närmaste man, är en studie i makt, kärlek och politik som säger lika mycket om vår egen tid som om Tudors England.

Ja, så blev det då äntligen min tur att läsa Wolf Hall. Jag har haft den i hyllan länge och varit sugen ännu längre. Men så är det ju det där med tegelstenar... 650 sidor ligger den på. Det har tagit mig förskräckligt lång tid att läsa. Inte för att den var dålig, absolut inte, men den kräver en hel del fokus och jag hade lite svårt att hålla isär alla personer. Sedan har jag ju inget vidare läsflyt för närvarande, även om jag har kommit igång en smula. Det är också så att det går segt för mig att läsa tjocka böcker. Det går helt klart snabbare att läsa tre 200-sidorsböcker än en 600-sidors. Jag vet inte varför. 

Det var, hur som helst, en fantastisk bok, väl värd alla priser och lovord och jag fick riktigt lägga band på mig för att inte plocka fram För in de döda och fortsätta direkt med den. Det är som om jag skulle vilja stanna kvar i den världen ett tag till. Men februaris TBR väntade/väntar. 

Wolf Hall tilldelades Bookerpriset 2009 och passar därmed in i utmaningen Prisat.