Orkidébarn

Jag har inte läst Eva-Stina Byggmästar förut, men sett en hel del positiva omdömen så när jag sprang på denna på biblioteket så fick den följa med hem. 

Jag läste någonstans att Byggmästar uttryckt att hon vill skriva poesi som man blir glad av och det gör hon verkligen. Jag blev helt knockad av den här boken som är alldeles, alldeles underbar. 

Sannerligen, om inte dryader

i småblommiga klänningar

ger ifrån sig små hick-ljud

i skymningslandet - 

Också gökens 

sång är ett slags vaggvisa

för de allra mest skygga solskenspoeterna,

de som redan somnat på igelkottens arm

under en himmel av rabarberblad

★

Det här kunde 

vara ullhårsmammutar,

som hasar omkring,

i rutiga farfarstofflor inne

i permafrosten

och det är det också!

Jag låg ju långt, långt efter redan innan jag blev av med internet i 6+ veckor och denna bok har jag registrerat på Goodreads 18 april *host*.

Jag har nu börjat fyra stycken i rad med jag. Jag, jag, jag och slutligen jag. Väldigt osnyggt.