En röst i dimman

Kaneko Tōta (1919-2018) var en framträdande japansk haikupoet, känd för sin avantgardistiska poesi, men också en självklar arvtagare till de stora klassiska japanska mästarna. Han hade ett stort inflytande och skapade sig en egen skola inom den samtida japanska haikun och har även fått många efterföljare internationellt
Tōtas haiku presenteras här för första gången i en egen volym på svenska i tolkning och urval av japanologen Herbert Jonsson.
Utgåvan ingår i Bokförlaget Tranans Cikadaserie, där poeter som mottagit det svenska Cikadapriset presenteras.

Tōta var inte så noga med de klassiska reglerna för haiku, 5-7-5 stavelser (eller snarare mora), årstidsord (kigo) och så vidare. Bilderna är också helt annorlunda, mer moderna. Det vemodiga, naturlyriska finns inte på samma sätt, här möter vi alltifrån fyllon som skrålar till folk som sitter och skiter, absurda bilder och en hel del humor. Bäst tycker jag ändå om de dikter som har ett drag av naturlyrik och ett mått av magi i sig. En trevlig bekantskap!

Några exempel på Tōtas diktning:

Om man fyller staden

med ultramarin

syns släktskapet med selleri

❧

Röd noshörning

när den sätter sig i bilen

sticker hornet ut

❧

Här finns en svart katt

när den springer längs stammen

faller gryningsstjärnor

❧

Plommonträden i blom

hela trädgården

har fyllts med blåhaj

❧

Med en levande 

rå köttighet

har flinten vuxit

❧

Björnen är utsvulten

glufsar girigt i sig kaki-frukterna

och skjuts ihjäl

Boken passar för utmaningen Förkovran, under 'Lyrik' samt Kaosutmaningen.