Veckans topplista hos Johanna gäller julböcker. Och det var min själ inte lätt. Dels har jag inte läst särskilt många böcker med jultema - vad jag kan komma på - dels skrev jag lite om julböcker nyligen, under Helgfrågan. Så med risk för många upprepningar...
En röd liten fågel i juletid torde väl räknas som en feelgoodroman och sådana brukar ju verkligen inte vara min grej, men denna tyckte jag mycket om. Och så är ju kardinaler så vackra. I ärlighetens namn var det omslaget jag föll för. Jag minns att jag lånade den på sjukhusbiblioteket på SÖS, antagligen när jag gick kirurgkursen. Jag skulle kunna tänka mig att ha en stor snirklig voljär med några kardinaler i. Ja, förutom de ankor, gäss, kalkoner och påfåglar jag tänkt att jag ska ha utöver hönsen när barnen blir lite större då jag, förhoppningsvis, får lite mer ork och tid :)
Trollvinter har jag haft med på flera listor. Den handlar ju inte direkt om julen, men den ger ändå en sådan fin jul- och vinterstämning.
Julrosen är en av de berättelser som ingår i de tre tunna böcker jag har med julberättelser av Selma Lagerlöf.
Svårt att göra en lista över julböcker utan att ta med Scrooge, inte sant?!
Just denna bok har jag inte läst, men den får illustrera alla Astrid Lindgrens julskildringar. Mycket mer juligt än så kan det väl knappast bli.
Världens bästa Astrid - ja, bortsett från min egen Nasse då ;)
Denna vecka utgår smakebiten åter från Astrid Terese på Betraktninger.
Eftersom jag ännu (!!!) varken är klar med Hundra år av ensamhet eller Drottningporten, som jag tidigare haft som smakbitar och det känns knöligt att citera från ljudboken jag lyssnar på, så får det bli ur den fackbok jag nu läser - eller i ärlighetens namn läste ut för tio minuter sedan.
Bodde man i extrahuset var kontrollen mindre. Men den fanns där. Inget av barnen på Bäckliden fick äta apelsin, tugga tuggummi eller borsta tänderna på annat än utsatta tider. Allt för att föräldrarna skulle kunna känna på lukten om någon rökte eller drack. Det fanns inga lås på dörrarna, och familjehemspappan kunde smyga fram till stängda dörrar och rycka upp dem för att se om något olämpligt skedde. - Vi fick inte äta socker och de var noga med fett. Vi skulle hela tiden banta. Och jag fick inte ha svarta kläder. Då var man ett luder. Ett luder som min mamma, som familjehemspappan sa.
Vad fosterhemsföräldrarna klassade som olämpligt kan man fråga sig. Rapp Johansson blev genom hela placeringstiden våldtagen av äldre fosterhemsplacerade pojkar. När detta framkom till fosterhemsföräldrarna övertalades hon att inte "förstöra pojkarnas liv" genom att anmäla. (!!!)
Boken handlar mer om sociala myndigheters omhändertagande av barn, än om Rapp Johansson själv, även om hon figurerar genom hela boken. Och det som framkommer om henne i boken är en västanfläkt av det som framkommer i intervju och rättegång - och som jag förstått i hennes egna böcker, som jag ännu inte läst.
Av en slump hittade jag intervjun med Sofia Rapp Johansson i Malou Efter tio - antagligen när jag letade efter material med Simon Häggström; man får ju tips i högermarginalen på Youtube. Jag kände inte till henne och henns historia innan. Rapp Johanssons livsberättelse är mer än en normalfuntad människa står ut med att höra. Man ikläder sig en rustning och låter småbitar sippra in i skarvarna mellan de olika delarna, pö om pö. Jag tittade också på filmer från rättegången, där Rapp Johansson söker ersättning från staten för det hon tvingats genomlida i de fosterhem där hon placerats.
Och det är något med Sofia Rapp Johansson som berör mig så, som inte har att göra direkt med det fasansfulla hon berättar: när hon sitter där och vittnar så är hon så snygg, så välklädd, så vältalig, så trovärdig, så skör och samtidigt så stark, så tilltalande som människa att jag liksom blir lite "besatt" av henne.
Jag har beställt hennes första bok, Silverfisken, via Bokbörsen, men den har ännu inte kommit. Det har däremot Tills skulderbladen blivit vingar, Golgata och Hem - även de beställda via Bokbörsen. Jag valde att börja med Hem, eftersom de andra är i lyrikform (tror jag) och jag vill avsluta Drottningporten innan jag börjar med mer lyrik.
Och nu kommer det politiska åsikter, så här bör man sluta läsa om man inte vill ta del av dylikt:
Den före detta socialdemokraten och välfärdsentreprenören Jan Emanuel Johansson hade 2010 tjänat 223 miljoner kronor på sina olika välfärdsföretag: vårdhem, och hvb med olika inriktingar (bland annat ensamkommande flyktingbarn - för övrigt den vårdform där de största vinsterna tycks ta ut). Hans företag Av egen kraft, ett av de nio företag han 2010 sålde till vårdbolaget Frösunda, hade under åren 2000 till 2004 vinstuttag på 25-50%. Samtidigt fick företaget efter inspektioner kritik för slitna lokaler, låg bemanning och låg kompetens hos personalen. Ett annat av hans före detta företag, Svensk sammhällsutveckling (vars iaffärsidé var boenden för krävande ungdomar samt boenden för ensamkommane flyktingbarn), hade en vinst på hela 39% under 2009.
Jag undrar i mitt stilla sinne - synnerhet i dessa tider då många svenskar anser att vi inte har råd att hjälpa flyktingar och att vi måste ta hand om "våra egna" först; och varför far "våra egna" svaga plötsligt så illa? - om det är detta som våra skattepengar ska gå till : undermåliga vårdhem och hvb-hem genom vilka privata intressenter skor sig och plockar ut miljardvinster. Ska vi sälja ut vårt samhälles svaga på detta vis? Jag har hört så många försvara privata aktörer med åsikten att en sådan inte kan missköta sig eller leverera en usel tjänst eller produkt, eftersom den då skulle konkurreras ut och inte få sälja/få fler uppdrag. I ärlighetens namn hade jag nog lite av den inställningen själv när jag var yngre. Men det ÄR ju inte så i praktiken. Johanssons hem har uppenbarligen inte konkurrerats ut, trots att de var undermåliga, och efter att ha haft en sambo som arbetar i privat sektor (flera olika konsultföretag inom teknikbranschen), så har jag fått bekräftat att det ingalunda är så att usla utförare blir utkonkurrerade. Tvärt om! På grund av kontakter, känningar och "hålla varandra om ryggen" kan de fortsätta leverera usla tjänster. Det som låter bra i teorin, blir inte alltid så bra i praktiken.
Decemberläsningen kommer för min del mycket handla om att klara upp de utmaningar jag antagit. Det är framförallt böcker jag måste läsa och inte kan lyssna på som är kvar.
Jag ska läsa ut Gabriel García Márques Hundra år av ensamhet, som ingår i utmaningen Förkovran under rubriken 'Tidigare Nobelpristagare'.
Kvar under samma rubrik i Förkovran är också Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset.
Diktsamlingen i Förkovran, Pia Tafdrups Drottningporten, är jag inte heller klar med, jag har läste en femtedel, kanske.
Två böcker har jag kvar i utmaningen 3x3 2018, nämligen The Ballad of the Sad Café av Carson McCullers och Pentimento av Lillian Hellman.
Pust! Hur ska detta gå? Jag som har så svårt att komma åt att läsa.
Månadens klassiker i 6 klassiker på 6 månader - del 2 blir Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Den kvalar också in i Månadens språk som är ryska. Och den finns som ljudbok (30 timmar gudbevars) så den blir det inga problem med.
På Storytel har jag hittat rätt många inläsningar av klassiska ryska författares titlar, som ligger mellan 2 och 6 timmar. Jag tänkte försöka lyssna på dem, nu när månadens språk är ryska. Av Dostojevskij finns: Spelaren, En liten hjälte, Dubbelgångaren, Vita nätter, Den blida och En ful historia. Och av Leo Tolstoj Herre och dräng, Ivan Iljitjs död och Kreutzersonaten. Utan att ännu ha läst den, så inbillar jag mig att Vladimir Sorokin inspirerats till sin Snöstormen av Tolstojs Herre och Dräng. Vi får väl se. Ska bli väldigt kul.
Och eftersom jag tyckte så oftantligt mycket om Sorokins Snöstormen, så ska jag göra ett försök att läsa hans Is - eller möjligen Tellurien - direkt på telefonen. Storytel har dem bara som e-bok, nämligen.
Även Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv finns på Storytel och jag ska försöka hinna med den också.
I bokhyllan finns även Kappan och andra noveller av Gogol samt Damen och hunden och andra noveller av Tjechov. Kanske, kanske, kanske hinner jag läsa något ur dem :)
Och utöver dessa har jag planerat in två andra kortisar från Storytel, som jag skrev om i Helgfrågan v 48, årets omläsning (eller -lyssning) av Trollvinter och så lite Selma på det :)
Jo, det blev ju så att jag tog mig vatten över huvudet när det gällde att läsa, precis som jag befarade, däremot gick det bra med att lyssna. (Här finns min TBR november).
Jag läste al-Konis Stenblödning, som var mitt val för Månadens språk, precis som planerat.
The Group fuskade jag lite med och lyssnade istället, i svensk översättning.
Hundra år av ensamhet har jag fortfarande bara hunnit halvvägs på. Suck! På tok för lite lästid har jag haft, delvis för att jag haft barnen en extra vecka då Lassepappan var på resa.
The Ballad of the Sad Café har jag börjat om på, men bara hunnit tjugo sidor, eller något, och lika illa är det med Erindring om kaerligheden som jag precis börjat på.
Ljudböckerna har det gått bättre med. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Thérèse Raquin, Till jordens medelpunkt, Andarnas hus och Oppermanns är jag klar med. Däremot inte Huset vid Flon som jag valde att byta ut mot Silvia Avallones Stål. Jag lyckades inte läsa någon bok på månadens språk i juni, italienska, och det har stört mig en del, så nu fick jag för mig att jag skulle klämma en i efterskott istället.
Just nu är jag nere i Skåne hos min ömma moder och vi får väl se om jag lyckas läsa ikapp lite, när jag inte har barn, hus, djur och jobb att hålla flytande. Och även om december är en jäkla stressmånad, så har jag ändå vissa förhoppningar om att hinna läsa lite mer än jag gjort i november, det är ju trots allt en hel del helgdagar och jag kommer inte ha barnen mer än mina vanliga varannan vecka, och både min tai chi och Nassens simskola är slut för terminen. Jag kommer att få kämpa på om jag ska klara mina utmaningar, det är då ett som är säkert. Funnes de resterande titlarna som ljudböcker så vore det inga problem, men nu gör de ju inte det och vi får se hur det går.
Så summa sumarum: Åtta avklarade böcker - men bara en ynka läst :(
Har du spanat in några böcker med jultema som du vill läsa?
Jo men faktiskt! Jag har hittat två på Storytel som jag har planerat in:
God jul - en berättelse av Jonas Karlson är bara 3½ timma lång och jag tror att den kan vara bra.
Maigrets jul av Georges Simenon. Jag har faktiskt inte läst en enda Maigretbok i hela mitt liv. Den gamla hederliga sortens deckare tycker jag är kul. Också en kortis, knappt 2½ timma.
Jag har tre tunna böcker av Selma Lagerlöf i bokhyllan och dem tänkte jag läsa. Just nu kommer jag bara på titeln på en av dem, Den heliga natten, och eftersom jag inte är hemma kan jag inte kolla. Efter idogt googlande tror jag att Tomten på Töreby kan vara en, men den tredje titeln lyckas jag inte få fram. Hur som helst är de i samma serie, från Legenda.
Jag är övermåttan förtjust i Twelve Days of Christmas och texten finns i flera utgåvor med underbara illustrationer. Jag är lite inställd på att beställa hem någon av dem, eventuellt denna
Och här är sången
Och varje vinter, när snön kommer, måste jag läsa eller lyssna på Tove Janssons Trollvinter. Kanske inte så mycket jul, men vinter i alla fall. Finns inläst både av Birgitta Ulfsson och Mark Levengood.
Bonusfråga: Hur firar du 1:a advent?
Egentligen skulle jag vilja gå i kyrkan och lyssna på musiken, för jag älskar just den sakrala jul- och adventsmusiken och det är högtidligt och fint. Men det finns liksom aldrig någon tid och ork. Vi brukar i alla fall tända adventsljusstaken och läsa När första ljuset brinner... och dricka glögg. Och så får jag spela musiken på Spotify istället.
Veckans Tematrio hos Lyran handlar om ljudböcker: Ge mig era bästa tips på tre ljudböcker med bra uppläsare, tack! Hon lade ut den i måndags, så jag är ordentligt sen med min, men det får väl så vara.
Jag önskar, till förtvivlans gräns, att jag kunde ta med Rolf Lassgårds inläsning av Vladimir Sorokins Snöstormen, som gick som radioföljetång för ett par år sedan, men tyvärr verkar den inte gå att få tag på längre. Alltså, vad är det för rövhål som sitter på rättigheterna och undanhåller denna skatt från mänskligheten?!
Lena Nymans inläsning av Pullmans serie Den mörka materian tyckte jag var helt fenomenal.
Johan Rabaeus inläsning av Berättelsen om Pi var också helt fantastisk.
Liksom Michael Sheens inläsning av Pullmans La Belle Sauvage. Underbar!
Alla dessa tre är tämligen dramatiska och smaken är som baken, en del föredrar de mer neutrala inläsningar. Jag kan nog gilla båda varianterna och av den senare typen brukar jag tycka om Peder Falks och Magnus Roosmanns.
Men alltså... det går ju inte att begränsa sig till tre, så nu fuskar jag med ett hedersomnämnande :)
Vad som helst av Torgny Lindgren, Pölsan till exempel. Nu för tiden skulle jag aldrig komma på tanken att läsa en bok av Lindgren, inte efter att ha hört hans inläsningar. Han är helt suverän.
Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om böcker som stått i hyllan i evinnerliga tider och som borde få komma fram i ljuset.
Mitt val för veckan är Saknad av Karin Alvtegen. Under utbildningen var jag med i ett projekt där en grupp läkar- och logopedstudenter fick läsa och diskutera skönlitteratur i avsikt att utveckla den empatiska förmågan. Jag vet faktiskt inte hur det gick med projektet. Det leddes av en logoped och en kardiolog som också undervisade respektive yrkeskategori. När vi slutade fick alla varsitt ex av denna. Vi läste den alltså inte tillsammans.
Deckare är ju inte vad jag brukar läsa, men jag har någon idé om att jag ska klämma tolv hyllvärmare under 2019 och att denna ska bli en av dem. Vi får se hur det går.
Och faktiskt, denna är inte lika uråldrig som mina tidigare bidrag. Jag fick den 2004 om jag minns rätt.
