torsdag 17 februari 2022

Kindred

 

Dana, a modern black woman, is celebrating her twenty-sixth birthday with her new husband when she is snatched abruptly from her home in California and transported to the antebellum South. Rufus, the white son of a plantation owner, is drowning, and Dana has been summoned to save him. Dana is drawn back repeatedly through time to the slave quarters, and each time the stay grows longer, more arduous, and more dangerous until it is uncertain whether or not Dana's life will end, long before it has a chance to begin.

Jag ska erkänna att jag hade väldigt dålig koll på vad den här boken handlade om när jag började läsa. I princip hade jag bara klart för mig att det handlade om svarta i USA och av omslaget att döma anade jag att det rörde sig om historisk tid. Jag trodde att det var en relativt nyutgiven bok, men i själva verket kom den 1979. Octavia E Butler klassas uppenbarligen som science fictionförfattare och så beskrivs också den här boken. Jag skulle kanske hellre kalla det magisk realism, eller något. I min värld handlar science fiction om vetenskapliga - företrädesvis tekniska - landvinningar i framtiden, inte om tidsresor - ofrivilliga av oklar orsak - till historisk tid. Butler har skrivit ett flertal böcker och är flerfaldigt prisbelönad. Hon avled 2006, endast 59 år gammal.

Det är en väldigt spännande och lättläst bok som det är svårt att lägga ifrån sig. I början hakade jag upp mig på att Dana tjafsar med Rufus om att han använder n-ordet (i sin grövsta form) då hon plötsligt förflyttas till sydstaterna före amerikanska inbördeskriget. Det fanns liksom värre saker att oroa sig över. Och hur skulle man kunna motivera en sydstatare under denna tid att sluta använda ordet? Kände de ens till något annat? Men jag antar att Butler vill visa hur Dana med varje förflyttning bakåt i tiden faktiskt, till ganska stor del i alla fall, vänjer sig vid detta ofattbara, skildra hennes utveckling. 

För det är ju förunderligt hur vi människor vänjer oss, även vid det allra värsta. Det har vi sett många gånger genom världshistorien. Det är så lätt att tänka att DOM bara accepterade, DOM gjorde inte motstånd, DOM gjorde inte uppror. Men hur skulle vi själva reagera om det var vi som drabbades av något oerhört, något fasansfullt.

Det är en väldigt stark roman, mycket läsvärd.


Det här var den pocketbok som lottades fram till min utmaning De fyra årstiderna - vinter. Jag läste 

2 kommentarer:

  1. Den här ska jag läsa, helst inom en snar framtid. Har hört så mycket bra om den :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den var faktiskt riktigt spännande - inte spännande så att man satt på nålar, men så att man hela tiden var nyfiken.

      Radera

TBR oktober

  Ja, det verkar ju som jag faktiskt kommer iväg till Bali, trots allt. Sedan i juli, någon gång, har jag varit övertygad om att passet inte...