Demonen

 

Demonen flyger över Kaukasus, utan riktning och mål, uttråkad av sitt eviga liv. En dag skådar han i Georgien en ung, vacker flicka av adlig börd, Tamara, och för första gången sedan sitt fall drabbas han av kärleken. Han försöker erövra hennes själ, men misslyckas och förblir lika ensam i världen som förut, utan hopp, utan kärlek.

Michail Lermontovs Demonen från 1830-talet är ett av den ryska litteraturens största diktverk och tolkas här för första gången på över hundra år i sin helhet till svenska av översättaren och librettisten Lasse Zilliacus.

Alltså, den här var helt fantastisk. Väldigt lättillgänglig och på något vis påminner den mig om Topelius Vintergatan, jag vet inte riktigt varför. Kanske det lättillgängliga, rytmiska, romantiska? Men Demonen är mörk och allvarlig - och betydligt längre - och har ingenting av Vintergatans söta puttrighet (jag älskar Vintergatan också). Jag hade inte hört talas om den tidigare och är så himla glad att jag sprang på den på biblioteket. Jag skulle vilja ha ett eget ex, men den verkar slutsåld och inte hittade jag den på Bokbörsen heller. Och igen: hur har Zilliacus lyckats översätta så fantastiskt bra. Jag blir så imponerad av duktiga översättare. När det gäller översättningar så finns det konst, hantverk och dåligt hantverk; det här är konst. Fint omslag också. Jag gillar den där fallna ängeln (demonen).

Jepp, ytterligare en bok som jag helt osmart petat in utanför min TBR.