Bokslut februari

 

Nej, det har inte varit någon bra början på året. Jag har varit sjuk ta mig fasiken hela tiden. Två förkylningar - varav en riktigt långdragen - och så covid på det. Dessutom har ungarna haft både covid och magsjuka, liksom kära exet, som varit sjuk, upp och ner, i princip i fyra veckor. Vi har fått hjälpas åt och avlasta varandra så gott det har gått. Och så krocken på det, med all tid jag har fått lägga på det eländet. Och Nassen som har ställt till skit i skolan :(

Detta har naturligtvis slagit på läsningen, som gått ännu sämre än det brukar. Av februaris TBR är det tre böcker samt Shakespearedramat som inte hanns med. I gengäld läste jag två oplanerade diktsamlingar, Drömmarnas väg av Ono no Komachi  och En röst i dimman av Kaneko Tōta. Dikter är lättare när orken är dålig och tiden upphackad. Dessutom tar Sara Lidmans Jernbaneepos extremt lång tid att läsa eftersom det är skrivet på mål. Det är inte svårt att förstå, men man måste läsa varje ord, inte bara avkoda. Dubbla tiden, skulle jag säga. Jag läser Galgut på engelska betydligt snabbare.

Eftersom Storytel tagit bort Modernistas noveller så fick jag tänka om både när det gäller ryss och Lagerlöf. I stället för de planerade novellerna har jag av Selma läst Bortbytingen och som månadens ryska novell Källarvåningen av Isaak Babel. Jäkligt irriterande det här med novellerna!

Ljudböckerna har jag däremot klämt allihop och hann faktiskt börja på Glasfåglarna, från mars TBR. 

Jag hade tänkt klämma Spegeln och ljuset, dryga 1000 sidor, i mars, då jag ska åka ner en vecka till mor i Skåne. Där brukar det bli bra med lästid. Men nu får det i stället bli så att jag försöker att komma i kapp med de böcker som inte blev lästa i februari. Galgut har jag kommit halvvägs i, och det är sannerligen inte bokens fel att den inte är färdigläst. Lättläst och väldigt bra. 

Här är de olästa som går vidare till mars:

 

TBR mars

 

På grund av en tröttma - efter tvenne förkylningar krönta med en omikron - som inte är av denna världen, är jag lite sen med min TBR. Tröttheten gjorde också att det gick erbarmligt dåligt med februaris TBR. Egentligen hade jag tänkt kasta mig över Spegeln och ljuset, sista delen i Wolf Hall-trilogin, men jag försöker i stället komma i kapp med det jag inte hann i februari. Skulle jag mot förmodan ha rejält läsflyt, så tar jag mig an den också.

Böcker

The Promise påbörjade jag i slutet av februari och ska läsa klart. För Prisat.

Agota Kristof har jag länge velat läsa och hon är en av författarna i Boktolvan. 

Månadens språk är grekiska. Något utsorterat från biblioteket som har stått i hyllan i decennier. Ser lite trist ut, Berättelser från grekiska tioårskriget 1940-1950, men jag tror att den kan vara riktigt intressant. Jag har ju en förkärlek för Grekland och det här är en oerhört traumatisk period i Greklands historia. De har förresten flera, som de flesta kanske inte tänker så mycket på: folkutväxlingen, juntan etc. 

Sylvia Plath hann jag inte med i februari, tyvärr. Den har stått på läslistan i 30 eller så, men nu djeflar! Klassiker till Förkovran.

E-böcker

Tredje delen i Järnbaneeposet. Bra, men tar väääldigt lång tid att läsa. Skriven på mål vilket gör att man måste l ä s a varje ord, inte bara avkoda. För Finish That Series. 

En ganska ny bok som lottades fram för De fyra årstiderna.

Inte heller denna hann jag med i februari. Nytt försök. För Naturlig läsning.

Någon Shakespeare blev inte heller läst, så här kommer Kung Lear igen.

Det sket sig ju med mina planer att läsa noveller av Selma Lagerlöf och de gamla ryssarna eftersom Storytel tagit bort Modernistas novellserie. Jag har i stället valt ut två novellsamlingar som jag tänker läsa något ur. Det blir mindre variation och inte lika roligt, men det får väl gå. 

Ljudböcker

Det här blir min tredje novellsamling av Tove Janson. 

Jag har läst Glasfåglarna förut, men minns inte mycket. Tänker läsa (lyssna) om den och de följande två delarna för Finish That Series.

Då jag bilar ner till mor i Skåne tänker jag ta mig an tredje delen av Game of Thrones. Drygt 47 timmar ligger den på :)  Ingår också i Finish That Series.

I Finish That Series ingår också Ekmans Kvinnorna och staden. Dags för del 3.

Bergsklättraren är tredje delen i Legenden om Ögonstenen. Ingår också i Finish That Series. 

En sekund i taget är en av böckerna längst bak i läslistan (i e ljudböckerna i Storytelbokhyllan). Egentligen var det väl del 2 jag hade sparat ner - det är nämligen en serie om fyra delar - men jag börjar med ettan. 

Första delen, Maresi, lyssnade jag på i slutet av förra året och blev väldigt förtjust. Det här är del 2. Ingår också i Finish That Series.

Det här får bli månadens Sherlock. I februari råkade jag välja en av de senare historierna, nu tänker jag se till att lyssna på dem i ordning i stället. 

Pust! Det ser för mycket ut, trots att jag tagit bort Spegeln och ljuset på dryga 1000 sidor. Hur ska detta gå mån tro?

Tisdagstrion - Grönt

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är Grönt.

Tja, jag fortsätter väl att tjata om min kära Frankenstein i Bagdad. Finns på rean!

Den här lyssnade jag på förra året inom ramen för Naturlig läsning och jag tyckte väldigt mycket om den. Rasande fint omslag också.

Wilding tells the story of a remarkable experiment: the rewilding of the Knepp Estate in West Sussex, the restoration of natural ecological processes, and the stunning recovery of flora and fauna.

Den här fnissade jag ganska glatt åt. Huvudpersonen är läkare och hon - eller snarare hennes skelett - säger en del sanningens ord som jag själv knappt ens vågar tänka i jobbet, ha ha! Stundomvis hög igenkänningsfaktor. Medicinskt korrekt är det också, vilket man inte är bortskämd med, varken när det gäller text eller översättning. Fast varför boken fått titeln Nästa! En läkarroman begriper jag inte. På norska heter den Full spredning. Om huvudpersonen i en bok är journalist så kallas det väl inte journalistroman - eller servitrisroman, ingenjörsroman, lastbilschaufförsroman... Så jävla tramsigt. Det här är inte en läkarroman. Det är en roman om en människa som händelsevis råkar vara läkare. Erhöll Bragepriset 2019.

Nu måste jag gå och nanna. Tittar in till er andra i morgon.

De fyra årstiderna - vår

 

Dags för vårböckerna i min utmaning De fyra årstiderna, där jag lottar fram en bok ur pockethyllan samt en e-bok och en ljudbok från min i Storytelhylla. Denna säsong blev följande framslumpade:

Ljudbok: Moonglow unfolds as a deathbed confession. An old man, his tongue loosened by powerful painkillers, his memory stirred by the imminence of death, tells stories to his grandson, uncovering bits and pieces of a history long buried. Why did he try to strangle a former business partner with a telephone cord? What was he thinking when he and a buddy set explosives on a bridge in Washington, D.C.? What did he feel while he hunted down Wernher von Braun in Germany? And what did he see in the young girl he met in Baltimore after returning home from the war?

E-bok: En nigeriansk man har följt med sin amerikanska konstnärsfru till Berlin. Där stöter han på andra resenärer från den afrikanska kontinenten: en ung man som tagit sig från Malawi till Europa för att studera film men som nu lever i en övergiven kyrka utan giltiga papper, en läkare som flytt kriget i Libyen, en ung kvinna från Zambia som är på väg att besöka sin brors mördare, en somalisk man som fått överge sin älskade livsmedelsbutik. De har helt olika bakgrund, men i Europa luckras gränserna mellan dem snart upp.

Pocket: Konsthistorikern Leo Hertzberg upptäcker en fantastisk målning av en okänd konstnär på ett galleri i New York. Han köper tavlan och spårar upp dess skapare, Bill Weschler. Detta blir inledningen till en livslång vänskap.

Leos berättelse, som spänner över tjugofem år, följer den växande vänskapen mellan hans egen familj och Bills - genom deras nästan jämngamla söners födelse, och de lyckliga åren då de bor i samma hus i Soho och gemensamt hyrt ett hus i Vermon under ferierna.

Så drabbas de av en svår tragedi, och banden inom och mellan de båda familjerna spänns till det yttersta.

Kulturfrågan - vecka 8

 

Veckans kulturfråga utgår från Enligt O som denna vecka undrar

Har du planerat några reaköp? Vad vill du köpa?

Bah, skulle jag köpa på mig en massa böcker när jag har hyllorna knökfulla av oläst?!? Ja, det skulle jag kanske... 

Från Tranan har jag beställt Baek Heenas fyra böcker. De är underbara och jag har länge funderat på att beställa dem. Jag är en hund har jag faktiskt inte ens läst. Tranan har 20% på alla böcker. 

 

 

Jag beställde också Champinjontestamentet - baltjävlar bland kelterna. Dels för att den verkar bra, dels för att Månadens språk framöver är "baltiska". Muktupavela är från Lettland.

Tyvärr backade de på en diktsamling av Bashō som jag var väldigt pepp på, nu när jag klämt en del japansk lyrik. Jag kanske kan hitta den på Bokbörsen i stället. 

Jag har också sett ut 21 *host* titlar på Adlibris som jag velar om. Flera är världslitteratur till riktigt bra pris. De här till exempel:

 

 

Och så några prisade, prisnominerade och/eller som jag hört mycket gott om, till exempel dessa:

 

  

Banville för att den är så snygg, ha ha!

Och så Boyes samlade dikter:

Än har jag, som sagt, inte beställt. Vi får väl se om jag lyckas lägga band på mig, helt eller delvis.

En röst i dimman

Kaneko Tōta (1919-2018) var en framträdande japansk haikupoet, känd för sin avantgardistiska poesi, men också en självklar arvtagare till de stora klassiska japanska mästarna. Han hade ett stort inflytande och skapade sig en egen skola inom den samtida japanska haikun och har även fått många efterföljare internationellt
Tōtas haiku presenteras här för första gången i en egen volym på svenska i tolkning och urval av japanologen Herbert Jonsson.
Utgåvan ingår i Bokförlaget Tranans Cikadaserie, där poeter som mottagit det svenska Cikadapriset presenteras.

Tōta var inte så noga med de klassiska reglerna för haiku, 5-7-5 stavelser (eller snarare mora), årstidsord (kigo) och så vidare. Bilderna är också helt annorlunda, mer moderna. Det vemodiga, naturlyriska finns inte på samma sätt, här möter vi alltifrån fyllon som skrålar till folk som sitter och skiter, absurda bilder och en hel del humor. Bäst tycker jag ändå om de dikter som har ett drag av naturlyrik och ett mått av magi i sig. En trevlig bekantskap!

Några exempel på Tōtas diktning:

Om man fyller staden

med ultramarin

syns släktskapet med selleri

❧

Röd noshörning

när den sätter sig i bilen

sticker hornet ut

❧

Här finns en svart katt

när den springer längs stammen

faller gryningsstjärnor

❧

Plommonträden i blom

hela trädgården

har fyllts med blåhaj

❧

Med en levande 

rå köttighet

har flinten vuxit

❧

Björnen är utsvulten

glufsar girigt i sig kaki-frukterna

och skjuts ihjäl

Boken passar för utmaningen Förkovran, under 'Lyrik' samt Kaosutmaningen.

Tisdagstrion - Skuggor och speglingar

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är Skuggor och speglingar

Det var lite svårt det här, tycker jag. Några speglingar har jag inte fått till, bara speglar. Och så en skugg-.

Tredje och sista delen i Wolf Hall-serien planerar jag att få läst i mars, då jag ska åka ner till lilla mamsen i Skåne. Det brukar bli en del lästid där, mor lägger sig tidigt. Boken ligger på 1000+ sidor, så den lär ta sin tid att ta sig igenom. I synnerhet som Mantels språk inte är något man swishar sig fram genom. Man behöver l ä s a, inte bara avkoda - om ni förstår vad jag menar. Men trots att jag har så svårt för tegelstenar, så ser jag fram emot denna.
 

Skugghavet är fjärde och sista delen av Hartmans magiska värld, som jag nyligen lyssnade klart på. Jag hittade serien då jag googlade efter en steampunkbok till förra årets Kaosutmaning. Innan dess kände jag inte ens till begreppet. Det är en riktigt trevlig serie, äventyr-deckare, i ett hittepå-1800-tal, med mekaniner och mekanimaler, luftskepp och tekniska finurligheter. Sista delen är faktiskt ganska otäck. Författaren, britten Peter Bunzl, har en riktigt fin hemsida.

Jag läste Janet Frames Till landet Är när jag var några och 20 och blev helt begeistrad. Det vete sjutton hur jag hittade den, för det var innan filmen om Frame gjordes och jag hade definitivt aldrig hört talas om henne. Av någon anledning blev aldrig de följande två delarna lästa, men jag har haft henne i bakhuvudet under alla år. Jag har nu kommit så långt att jag har skaffat mig en samlingsvolym (heja!). Sändebud från Spegelstaden är tredje delen. Andra heter En ängel vid mitt bord, och så heter väl filmen också, om jag minns rätt. Australiska Janet Frame var en väldigt intressant person med en spännande historia. Det här är väl ett slags självbiografi, men hon har skrivit en hel del annat också. Jag borde verkligen ta tag i saken och läsa lite Frame.