Så här lyder utmaningen hos Kulturkollo:
I veckans utmaning vill vi att du delar med dig av minst ett kulturellt fenomen (litteratur, film, teater, serier osv.) som tråkar ut sig så till den milda grad att du inte förstår hur någon överhuvud taget kan ägna tid åt det och minst ett kulturellt fenomen som du aldrig upphör att intressera dig för.
Jag tröttnar visst aldrig på Damernas detektivbyrå. Jag har förvisso inte läst de senaste fyra (!), upptäckte jag till min förskräckelse. De är emellertid beställda och ligger här i bokhyllan och väntar. Det här är min feelgood. Det som vanligen benämns så, brukar jag ha väldigt svårt för.
Den fick sannerligen inte särskilt bra kritik och lades ner efter bara en säsong. Men jag älskade den. Jag hade så förtvivlat gärna velat se en fortsättning.
Centers on the Shannons, an ordinary family from 2149 when the planet is dying who are transported back 85 million years to prehistoric Earth where they join Terra Nova, a colony of humans with a second chance to build a civilization.
När det gäller kulturella fenomen som, ja, kanske inte direkt tråkar ut mig, men som står mig upp i halsen och som jag inte för mitt liv kan begripa att någon vill lägga tid på så svarar jag: dagens deckartrend - med rena orgier i den mest utstuderade tortyr och skildringar av lidande offer. Det är som alla försöker slå varandra; vem kan hitta på det mest groteska? Och Natt och Dag har slagit - i dubbel bemärkelse. Eller kanske inte. Eftersom jag inte läser deckare längre - vad skulle jag nu på den jäkla 1793 och göra? - så kanske han i själva verket är rena västanfläkten i jämförelse. Vad vet jag!? Personligen mådde jag bara illa, så till den milda grad. Allt det übervidriga överskuggade och förtog det som annars kunde ha varit en jätteintressant bok. Det räcker väl med att det sitter en livs levande Madsen i finkan söderöver. Hur kan någon vilja skapa/att det skapas horder av fiktiva ultrasadister? Helt obegripligt!
Har läst några av böckerna om Damernas detektivbyrå
SvaraRadera