In Other Minds, Peter Godfrey-Smith, a distinguished philosopher of science and a skilled scuba diver, tells a bold new story of how nature became aware of itself - a story that largely occurs in the ocean, where animals first appeared. Tracking the mind's fitful development from unruly clumps of seaborne cells to the first evolved nervous systems in ancient relatives of jellyfish, he explores the incredible evolutionary journey of the cephalopods, which began as inconspicuous molluscs who would later abandon their shells to rise above the ocean floor, searching for prey and acquiring the greater intelligence needed to do so - a journey completely independent from the route that mammals and birds would later take. But what kind of intelligence do cephalopods possess? How did the octopus, a solitary creature with little social life, become so smart? What is it like to have eight tentacles that are so packed with neurons that they virtually 'think for themselves'? By tracing the question of inner life back to its roots and comparing human beings with our most remarkable animal relatives, Godfrey-Smith casts crucial new light on the octopus mind - and on our own.
Ja men det här är ju underbart! Jag är tämligen förtjust i - ja, att äta också - och fascinerad av bläckfiskar. I synnerhet de åttaarmade. Det är lite besvärligt när svenskan bara har ett ord, bläckfisk, för det som åtminstone engelskan och grekiskan har tre separata ord för: octopus, squid och cuttlefish respektive χταπόδι, καλαμάρι och σουπιά. Åtminstone känner inte jag till några termer, mer än att vi ibland skiljer mellan åtta- och tioarmade. Och anledningen att jag känner till de grekiska orden är förstås för att jag så gärna äter bläckfisk, det gäller att kunna läsa menyn :)
Inte helt lättillgängligt - i alla fall inte kapitlet om nervsystem och hur loopar bildas - så naturligtvis inte en bok för alla, men jag älskade den - trots att även jag, med min medicinarutbildning, hade det lite knöligt med det där kapitlet. Otroligt fascinerande att höra - för jag lyssnade - om hur "intelligens" uppstått inte en, utan faktiskt tre gånger, oberoende av varandra, på vår jord och om bläckfiskars helt fantastiska nervsystem - i princip en "hjärna" spridd i hela kroppen, framförallt i armarna. Om varför bläckfiskar inte "kommit längre", trots detta välutvecklade nervsystem - de flesta lever bara i ett par år och varför, i sin tur, de bara gör det.
Min mest fantastiska upplevelse av en bläckfisk - öh... i själva verket enda upplevelse om man bortser från möten på tallriken - var då jag i min ungdom befann mig på Milos. En god vän som brukade harpunera fisk och bläckfisk tog mig med ut en dag. Medan han dök lämnade han mig på stranden på en liten ö. Där stod jag med vatten upp till låren, böjd över vattnet och tittade med cyklop ner i havet. Plötsligt fick jag syn på en bläckfisk, en åttaarmad. Den rörde sig fantastiskt vackert när den dansade över bottnen och jag var salig över att få se den. Plötsligt satte den kurs mot mig och då den passerade mellan mina ben tog den tag i vart och ett med några av sina armar, som för att skjuta ifrån. Nu i efterhand tänker jag att den kanske var nyfiken och ville känna vad jag var för något. Bläckfiskar är uppenbarligen nyfikna av sig. Jag minns inte hur bläckfiskens armar kändes mot mina ben - hur kan man glömma något sådant? Men jag är fortfarande så otroligt lycklig över att få ha upplevt detta.
Fast jag hade ju tänkt mig en naturtrogen octopus, i havet. Jag hittade en kudde i alla fall, kanske skulle satsa på en sådan ;) Nå väl, jag får väl nöja mig med att titta på Youtube. Där finns många skojsiga bläckfiskfilmer. För såvitt... klaustrofobiska jag skulle... nej inte va? Lära mig dyka?
Vilka "härskar" på jorden om en miljon år? Däggdjur? Fåglar? Bläckfiskar? Eller finns bara insekterna kvar - om ens något liv alls, som vi beter oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar