Varats olidliga lätthet

Månadens språk för oktober är tjeckiska och jag har valt att läsa Milan Kundera, som jag faktiskt inte läst förut. På sin tid var Varats olidliga lätthet något som "alla" läste och "alla" gillade, jag vet inte riktigt varför jag aldrig kom mig för.

Tomas, Tereza och Sabina lever i exil i Schweiz efter den ryska ockupationen av Tjeckoslovakien. Tereza älskar Tomas djupt men svartsjukt. Han är starkt bunden till henne men kan inte avhålla sig från en rad erotiska eskapader. En av hans älskarinnor är Sabina, framgångsrik konstnär som i sin tur inleder ett förhållande med Franz, olyckligt gift universitetsprofessor. Efter något år finner Tereza att hon inte står ut med att leva utomlands, Hon återvänder hem och Tomas följer henne efter någon tid trots att han har skaffat sig en god ställning i Genéve. I sitt hemland fråntas de möjligheterna att arbeta i sina yrken - hon som fotograf och han som läkare. Tomas drar sig fram först som fönsterputsare, sedan som chaufför, en oberörbar. Franz drömmer om att förverkliga det goda samhället och reser som fredsaktivist till Kampuchea. Sabina hamnar i USA, lika skeptisk mot kommunism som mot kapitalism... Genom en raffinerad sammanflätning av dessa öden har Milan Kundera, en av samtidens stora författare, lyckats skapa en roman som på ett lysande sätt sammanfattar vår tids politiska, moraliska och erotiska dilemman.

Ja, så lyder beskrivningen av boken. Jag vet inte om jag tycker att den är särskilt bra. Jo, de lever i Schweiz ett tag, men under större delen av boken gör de det inte, och definitivt inte i början - vilket jag tycker att texten ger intryck av, som att det hela tar avstamp där. Och kan man verkligen benämna Terezas kärlek till Tomas djup men svartsjuk? Ja, hon tar förtvivlat illa vid sig av att han klämmer ett par älskarinnor per dag, men hon besparar Tomas denna sin förtvivlan till 99%. Är man svartsjuk om man blir förtvivlad över att ens make träffar andra kvinnor dagligen? Och ja, boken följer Sabinas och Franz öden, till viss del, men det är Tereza och Tomas det handlar om.

Jag såg inte heller filmen när den gick, trots att den var riktigt stor. Vem minns inte Lena Olin med plommonstopet? Det var väl hennes internationella genombrott. Jag har sett ett par snuttar av filmen, antagligen i det där filmprogrammet med Nils-Petter Sundgren, vad det nu hette. Efter att ha läst boken så kan jag konstatera att de där filmsnuttarna inte är ett dugg representativa för boken, utan snarare måste ha valts för att de är lagom kittlande: 1, Tomas förför en sköterska (?) på sjukhuset och två kolleger står och kommenterar det. 2, Tomas och en förförisk Sabina/Lena Olin i plommonstop.

Det har råkat sig så att det blivit en del böcker om Sovjetdiktaturen den senaste tiden, tidigare med utgång i Finland och Estland (När duvorna försvann - Sofi Oksanen; Granitmannen - Sirpa Kähkönen; Utrensning - Sofi Oksanen) och nu har turen alltså kommit till ett Tjeckoslovakien i Sovjets ledband. Som när det gäller alla diktaturer är det fasansfullt det som skett och sker. Och boken är också, som de andra, mörk och tragisk men också vacker och tänkvärd. En smula filosofisk, rent av. Inte helt lättillgänglig, men mycket bra.