Det är tidigt 1800-tal, och en grym härskare styr riket. En brokig grupp av frihetskämpar återvänder till sitt hemland för att störta honom. Levanten – Österlandet är ett fartfyllt äventyr i tolv sånger, där Mircea Cartarescu berättar på höjden av sin förmåga, drastiskt och humoristiskt. Här finns drakar och pirater, luftballonger och tappra hjältar, serafer och ärkeänglar. Då och då bryter berättaren in i en lekfullt anakronistisk metakommentar.
Från början var ”Levantul” (1990) ett versepos, som redan räknas till klassikerna i Rumänien. För sina många översättare runt om i världen har Mircea Cartarescu gjort en romanversion av äventyret, fortfarande delvis på vers. Som alltid står Inger Johansson för den briljanta översättningen från rumänskan.
Ungefär så här skrev jag på Insta medan jag fortfarande bara hunnit halvvägs, typ:
En väldigt speciell och inte helt lättillgänglig bok. Den utspelar sig i sydöstra Europa, bland rumäner, albaner, greker och turkar. Min första känsla var 'Iliaden... Odysseen..?' och det var nog lite tanken. Kapitlen benämns också 'sånger'. Men så kommer stycken som för tanken till medeltida ballader och, senare, Psaltaren. Och mitt i detta en pirat som heter Yoghurt och författaren som då och då tittar in i sitt verk. Och än är jag inte ens halvvägs. Vad månde bliva av detta?
Jag tror att det får räcka som beskrivning av boken. 10:e maj läste jag ut den, enligt Goodreads, och jag läste den för Månadens språk, som denna månad var rumänska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar