Tre flickor gick förbi en av statarbostäderna på herrgården och de tittade in genom fönstret. Det var herrskapsflickor klädda i manskläder av khaki. De hade kommit för ett par veckor sedan och nu visste folk att de skulle lära sig lantbruk och trädgårdsskötsel. Det stora kvinnoöverskottet gör att alla inte kan bli fint gifta och då gäller det att gå nya vägar. Så sade statkarlen Hårds son Lars, som nyss kommit från staden.
Flickorna tittade in genom fönstret i statkojan, de hade kanske hört att Lars kommit hem och var utan arbete. Hur kunde han se ut, han borde väl ha litet mera takter i sig än pojkarna vid gården som aldrig varit ute i världen.
Samlingsvolym med Jan Fridegårds klassiska trilogi: Jag Lars Hård (1935), Tack för himlastegen (1936) och Barmhärtighet (1936).
Om statarsonen Lars och hans försök att hitta sin plats i livet, hur han tvingas ta på sig faderskapet för ett barn (jag måste tillstå att jag inte förstod om det verkligen kunde vara hans eller inte) och vad som händer när han inte kan betala underhållet.
Jag kan förstå att folk förfasade sig när den kom ut, både över innehåll och språk.
Första delen var jag väl inte så väldigt imponerad av, men sedan tyckte jag att den lyfte och i synnerhet sista delen tyckte jag mycket om.
Ingår i läsutmaningen Förkovran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar