Röda rummet, som kom ut första gången 1879, blev Strindbergs stora genombrott som prosaförfattare. "Med ett enda slag var Strindberg Sveriges mest diskuterade författare" har en av våra litteraturhistoriker skrivit. Och alltsedan dess har Röda rummet, med sin salta och fräna ordkonst, med sina berömda Stockholmsskildringar, med sina satirer från ämbetsmannavärlden och med sina humoristiska interiörer från konstnärernas och bohemernas värld ständigt fängslat nya generationer av läsare - ett av de odödliga verken i svensk litteratur.
Jag har funderat över alla dessa ämbetsmän som man hör talas om i äldre litteratur och som aldrig verkar göra något, bara håva in pengar och vara hyfsat priviligierade. Uppenbarligen var de också förfärande många och gjorde försvinnande lite, om man ska tro Strindberg. Men herregud, vem försörjde dem egentligen? Arbetarklassen med sitt slit, på ett eller annat sätt, förmodligen, men varifrån kom pengarna liksom? Påminner mig om Grekland för 30 år sedan. Inte undra på att det landet gick omkull. Hur klarade vi oss?
Nä, sorry, det här gillade jag inte! Jag tyckte illa om typ alla karaktärer och jag tyckte inte att storyn hängde ihop. Flera gånger började jag undra om min telefon, som är allmänt hopplös, hade spolat fram en bit.
Varför i hela friden anses den här boken så stor?
Jag har läst Fröken Julie av Strindberg och det räckte för mig!
SvaraRaderaHa ha! Jag ska nog våga mig på något mer, tror jag :)
SvaraRadera