Is

Årets fjärde bok blev Vladimir Sorokins Is som jag läste som e-bok.

Is utspelas i ett Moskva i en nära framtid där ­oskyldiga medborgare kidnappas och blir slagna i bröstet med en is­hammare. Hos några av offren börjar hjärtat att sjunga - ­vilket leder till att de införlivas i våldsverkarnas sekt. En metafysisk fantasi och hårdkokt thriller vars utgångspunkt är explosionen över Tunguska 1908.

Ja, nog var den hårdkokt alltid. Jag kan faktiskt se vissa likheter med Oksanens Utrensning - åtminstone till ramverket. Utrensning beskriver förvisso en verklighet, om än uppdiktad, medan Is är mer fantasi, eller kanske snarare något slags hårdkokt magisk realism. Båda böckerna utspelar sig i Ryssland/Sovjet. Båda utspelar sig omväxlande i "nutid" och dåtid. Båda beskriver i nutidsdelen en våldsam, kriminell värld med droger och sexhandel.

I början av boken var jag inte jätteimponerad, men ju längre jag läste desto mer kröp den in under huden på mig, och där sitter den kvar, nära en månad efter att jag läst den, som en dov obehagskänsla. Och slutet var - åtminstone för mig - oväntat och mångtydigt och lyfte boken ytterligare ett snäpp.

Inte en bok för alla - Sorokin är ju rätt speciell - men jag tyckte att den var väldigt bra och jag ser mycket fram emot att läsa de andra två Sorokintitlarna som jag har planerat för utmaningen 3x3.

Översättningen är gjord av Ben Hellman som uppenbarligen är finlandssvensk, vilket förvånade mig något. Han är, förutom översättare, författare och lektor/docent i rysk litteratur, knuten till universiteten i Helsingfors och Åbo.

Nu har jag bloggat ikapp om årets fyra första böcker, och jag undrar lite vad jag ska förvänta mig av resten av 2020 när dessa fyra första var så infernaliskt bra. Kommer resterande läsning mest te sig som ett blaskigt avkok i jämförelse, mån tro? Nej, nu ska vi inte hemfalla åt negativa förväntningar! Jag läser väl på (från underground-nivå) ;)