Löparna

Tro det eller ej, jag börjar närma mig slutet av januari när det gäller att blogga ikapp mina lästa böcker :)

Löparna är en roman om att befinna sig i ständig rörelse. Men också om att till varje pris bjuda motstånd – att bromsa och bevara.

Frédéric Chopins syster smugglar hans konserverade hjärta över gränsen till Polen. En kvinna flyger över halva jordklotet med uppdraget att barmhärtighetsmörda sin dödssjuka tonårskärlek. En man sjunker långsamt ned i galenskap efter att hans fru och barn mystiskt försvunnit under en semesterresa, för att sedan lika mystiskt dyka upp igen. Den ryska sekten Löparna förkunnar att vägen till frälsning ligger i att aldrig slå sig till ro.

Episoder och fragment avlöser varandra i en lekfull och originell romantext som rör sig fritt genom tid och rum. Det handlar om resande och migration, liv och död, och den mänskliga kroppens förfall och bevarande. 

Löparna är inte lika lättillgänglig som Styr din plog... men en fascinerande och förunderlig bok. Berättelserna vindlar kors och tvärs genom "tid och rum" - som baksidestexten också säger - och i början hade jag lite svårt att hänga med, i synnerhet som jag lyssnade - en boks indelning blir inte lika tydlig som i text - och ett tag undrade jag om det var noveller jag lyssnade på. Sedan slog jag mig till ro och bara åkte med. Just den ovan omnämnda episoden om kvinnan som flyger över halva jordklotet för att barmhärtighetsmörda sin tonårskärlek tyckte jag var enastående. En bok som växer och växer ju mer man tänker tillbaka på den.

Nu har jag läst två böcker av Tokarczuk och en återstår i Förkovran, Daghus natthus. Den står i  hyllan och väntar och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den. Hon är så bra!