Den hårda vintern

Jag var nästan ikapp med att lägga in lästa böcker här, men nu har jag halkat efter ordentligt igen. Den hårda vintern var mitt val för månadens språk i februari (!) som var albanska. 

Jag har tidigare läst första boken i serien, Krönika i sten, som utspelade sig i en by under slutet av andra världskriget, då det ena efter det andra landet slet i lilla Albanien. Det var en mustig berättelse om människorna i byn och vad de fick utstå. 

Den hårda vintern utspelar sig i början av 60-talet då Albanien kom att fjärma sig från Sovjet och de övriga kommunistiska staterna i Europa. Som de flesta skildringar från kommunisttiden i Europa, så finns där en kyla som ger mig en känsla av tomhet. Alla diktaturer är fasansfulla - även om det som skildras av Albanien i den här boken ännu inte ger någon känsla av diktatur eller dess fasor - men det är något just med kommunistdiktaturerna som är så kallt, ihåligt och så torftigt. 

Det är en väldigt bra bok, men den är inte lika charmig som jag upplevde Krönika i sten. Det är som det där med charm och kommunistdiktatur inte går ihop, medan andra diktaturer, om än fasansfulla, ändå kan rymma en hel del charm nere på folknivå. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det här...

Ismail Kadare belönades med Internationella Bookerpriset 2005 och passar därför även i Prisat.

Jag ska definitivt läsa mer av Kadare, till att börja med tredje delen, Drömmarnas palats, men också Grymma april, som Maria läste och rekommenderade mig.